Göteborgsposten – 12 augusti 1863, sida 1

alla möjliga nyuppfunna förbättringar, blott en liten oa på briisselmattans stora öcken. Hortensia Bannister behagade vora mycket nådig moi sin halfsyster. Kanske var hon det, just emedan Eleanoi icke latsade någon tillgifvenhet för henne, Den kalla hård: hjertade qvinnan skulle i hvarje tecken tilll systerlig kär lek sett ekonomiska beräkningar. — Det var roligt att höra att du lärt att försörja dig, Eleanor, sade hon, och framför allt att du öfvat dig 1 pianospel. Du skall få se att jag icke glömt dig. Menniskorna, som du bor hos, sände mig deras adress, när de atervände med dig från Paris, och jag visste således hvar jag skulle finna dig, när något tillfälle skulle erbjuda sig för dig att komma fram i verlden. Ätt sadant tillfälle vi sar sig nu. En gammal bekant till mig, mrs Darell, brordotter till din fars vän Maria da Crespigny — som lefver ännu, fast han är mycket gammal och svag — har skrifvit till mig att hon behöfver en ung fleka, som skulle vara sällskap och musikkännarinna för en dame, som bor hos henne. Denna unga dame är icke slägt med mrs Darrell, utan hon är ett slags myndling, tror jag. I detta fall blir det en fördel att du är ung, då det unga fruntimret önskar som sällskap en flicka vid hennes egen åller. Du får temligen god lön och kommer att bemötas som en medlem af familjen. Åpropos, spela litet för mig, sa att jag kan tala med visshet om din förmåga i den vägen. Eleanor Vane satte sig vid pianot. Det erardska jimots strängar vibrerade, när hennes händer vidrörde tan