Göteborgsposten – 12 augusti 1863, sida 1

han ej vill räkna det svaga hopp han myjli gen kan ega, att på grund al sin enkla tjen steårsberåkning erhålla pastorat vid en fram skriden ålder, då hans bästa krafter förnötts en verksamhet, väsendtligt skild från den pre sterliga, och då äktteskapet i de flesta fal blir en blott affär. Det är då, tycks det, till celibat, som mai vill döma de intelligenta män, som egnat sig åt ett af de ädlaste kall på jorden, åt under visningen af landets ungdom och utbildning a dennas andliga förmögenheter. Att skollärarnes löner äro alltför små, in ses klart af den omständigheten att flertale såväl lektorer som adjunkter, oaktadt lästim marnes antal är för hvar och en af dessa gan ska betydligt — se sig föranlåtna att förstär ka sina inkomster genom meddelandet af un dervisning i privatskolor och åt kollegunter Pedagogerna kunna väl ej rättvisligen klandras för det att de på detta sätt söka afhjelpa ett påtagligt missförhållande, men vi tro, att detta långt drifna loktionsgifvande är, från det allmännas synpunkt betraktadt, mindre önskvärdt. Man klagar öfver lärjungarnes öfveransträngning, men vi tro, att lärarnes öfveransträngning förekommer lika ofta till stort men icke blott för dessa sjellva utan ock för skolundervisningen. Hvem har icke märkt att många timmars fortsatt undervisning inverkar menligt på framställningssättets lif, kraft och redighet? Hvem vet icke att ett för starkt anlitande af själskrafterna vållar deras förtidiga slappande och gör att äfven den bäste lärare snart nog blir hvad man i dagligt tal kallar utsliten? Dä dertill kommer att, i följd af det trägna meddelandet at undervisning, pedagogen får föga tid öftrig för ett sjelfstänligt aktgifvande på vetenskapernas och särskildt på pedagogikens utveckling, är det ju slart att lärjungarne i första och landet i an Ira rummet bli lidande på det alltför starka inlitandet af sina arbetskrafter, hvartill han öranlåtes genom löneinkomsternas knapphet. På grund af dessa omständigheter kunna i ej annat än af allt hjerta önska framgång iw en vid riksdagen gjord framställning om illäggandet af en fjerde lönegrad för såväl ektorer som adjunkter, så att etter tjugo ärs jenstgöring lönebeloppet blir för de förre 4,000 dr rmt och för de senare 3,000 rdr rmt. Det r ej värdigt staten att, då hon åtagit sig att ekosta undervisningen af landets ungdom, ninska det ärofulla i denna storartade tanka ecnom njugghet mot lärarne, helst hon Sjelf ommer i längden att förlora derpå. Må hon erföre taga steget rent ut och gifva ungdorens ledare på den andliga utvecklingens väg eras välförtjenta lön! ... FFF