Göteborgsposten – 10 augusti 1863, sida 1

vetet påverkades, oaktadt dessa egenskaper ännu ej voro utvecklads. Hon var en söt, rikt begäfvad och intagande skolflicka; men det skulle först senare visa sig hvad den mognande qvinnan skulle blifva. Framtiden först skulle utvisa, om alla de företräden. hvaraf man nu såg de första spåren, efterhand skulle utveckla sig till prydnaden hos en ljus och liflig ande, eller om de skulle plötsligt komma till det hemlighetsfulla utbrott, hvarur vid sällsynta fall ett geni framgår. Den hederliga musiklärarinnan såg med kärleksfulla och ömma ögon på sin unga fosterdotter, men det blandade sig då och då bekymmer för henne i den gamlas känslor. Hvad skulle hon iakttaga i afseende på denna till både kropp och själ så rikt utrustade unga flicka, som han upptagit i sitt hus? Vore det rätt handladt af henne att hålla denna rika ande beständigt utstängd från verlden? Kunde hon försvara att hon instängde så mycken glädje och älskvädhet i sin torftiga boning, att hålla en så öfverflödande lifskraft i ett hvardagligt och enahanda lifs tryckande luft? Den ärliga, trogna själen hade blott varit van att lefva för andra, och hon grubblade derföre oupphörligt och allvarligt på allt detta. Eleanor var glad och lycklig. Hon tjenade nu penningar genom att gifva musiklektioner på flera ställen, och bidrog i sin mån till den lilla familjens ekonomi. Huru stilla och enformigt detta lif än var, bidrog det emellertid till att tiden förvånande fort lopp undan. Miss Vanes klädningar blefvo allt kortare och kortare, under det den unga flickan utvecklades till en skön