Göteborgsposten – 10 augusti 1863, sida 1

— — — —————— ——— — upplagdt så synnerligen omsorgsfullt, hvarföre skolflickorni Brixton ej komma att fästa uppmärksamhet vid hurt älskvärd deras kamrat var. Der uppvägdes hennes nobl: profil, hennes vackra ögon, fina bleka ansigte, röda läppa och ljusa lockar af de sidenklädningar och granna hatta med hvilka de andra flickerna, hvars föräldrar erlade or dentlig betalning för deras uppfostran, briljerade. Den fat tige får minsann nog veta sin ställning likasåväl inom der lilla verld som rymmes inom en flickpensions väggar son i den stora utanför murarne till pensionens trädgård. Elea nor Vane häfdade emellertid snart i miss Bennets pensior den plats som såväl hennes rang som personliga egenska per berättigade henne till och hon utöfvade en hemlighets full makt, mot hvilken hennes kamrater förgäfves satte sig till motvärn. Att hon öppet vidkändes sin fattigom, bi drog måhända till det anseende hon åtnjöt, likasom der omständigheten att hennes fader, som alla visste, engång varit rik och tillhört den förnäma verlden. Oaktadt hor gick tarfligt klädd, såg hon dock i all sin enkelhet hun dra gånger förnämare ut än alla de andra unga damerna skolan med deras sidenklädningar och fina paryr. De er kände sjelfva till slut denna öfverlägsenhet och sågo up, till den lilla flekan som till en högre varelse, och hon som var upptagen vid miss Bennetts institut för blott hal betalning, herrskade snart öfver alla de öfriga om utdela de nådesbevisningar, alldeles som en drottning. Detta her ravälde fick hon, dels genom sin skönhet, ehuru ingen had ett riktigt klart begrepp derom, dels genom hennes inta gande egenskaper, hvaraf omgifning ofrivilligt och omed