Göteborgsposten – 7 augusti 1863, sida 1

till att förtjena sitt bröd i en af dessa underordnade tjenster, hvarom välbergadt folk tala så behagligt när de råda sina fattiga slägtingar, att söka sin anständiga utkomst och icke längre plåga dem. Richard Thornton var hänryckt vid tanken på att föra en så ung och vacker syster med sig hem, oaktadt denna lycka för honom medfördo den förpligtelsen att nu äfven arbeta för henne, tills dess hon sjelf vore istånd att göra det. — Tant, det är en ren lycka för oss att alla dessa sorgliga händelser inträffat, sade den unga dekorationsmålaren då han kom tillbaka till Rue lArchevåque och var allena med signoran i den lilla kammaren. Eleanor hade lagt sig efter förmiddagens häftiga sinnesrörelse, och hennes gamla väninna höll på att packa ned hennes ringa tillhörigheter och att träffa förberedelser för afresan. Det kunde aldrig hända oss något bättre. Nells ljusbruna hår skall föra med sig oupphörligt solsken i vårt hem, och jag skall alltid ha en modell för mina skizzer. Och hvilket trefligt och gladt umgänge skall hon icke blifva för dig under de långa mörka aftuarne då jag är på teatern, och hvilken ypperlig hjelp skall hon ej blifva för dig i afseende på dina elevers lektioner, ty det faller af sig sjelft, att hon nu både sjunger och spelar makalöst. — Men hon har lust att som underlärarinna komma till miss Bennet och hennes syster, du vet, Dick, de der två fruntimren som hålla skola i Brixton. — Ja, jag vet; men kära, välsignade tant, det skola vi väl ej tillåta henne göra, utbrast mr Thornton. Vi