Göteborgsposten – 7 augusti 1863, sida 1

wWALEL—— Det oaktadt anser förs. sig kunna med fördel begagna sig al Johannis evangelium. Den historiska berättelsen deri är Jesu lefnad, sådan man kände den i Johannis skola; det r den berättelse som Aristion och Presbyteros Johannes afgåfvo åt Papias, utan att säga honom att den var skrifven. Förf. förmenar, att denna skola bättre kände till de yttre omständigheterna i Jesu lif, än den grupp hvars minnen utgöra de synoptiska evangelierna. Skolans anhängare betraktade Marcus som en medelmåttig biograf. v Hr Renan anser emellertid i hufvudsaken de fyra kanoniska evangelierna vara autentika. De förskrifva sig, enl. honom, alla från första seklet och äro till det mesta skrifna af de författare, af hvilka man påstår dem vara uppsatta; men deras historiska värde är dock mycket olika. Matheus förtjenar synnerligt förtroende för talen; de äro anteckningar snabbt och tydligt nedskrisna efter Jesu lärande. En på en gång mild och förfärande glans, en gudomlig kraft, om jag så får säga, utmärka dessa ord, skiljer dem från den öfriga texten och gör dem lätt igenkänliga för kritiken. De berättelser, som grupperats i första evangeliet omkring denna kärna hafva ej samma auktoritet, menar hr Renan. Der finnas många legender, som synbarligen härflyta från den andra kristna generationens fromhet. Deremot är i detta senare fall Marci evangelium mera originalt och eger en klarhet som saknas hos de andra evangelisterna. Intet hindrar, att ej detta ögonvittne, som tydligen följt Jesus, som älskat honom och varit honom nära, som bevarat en liflig bild af honom, kan vara aposteln Petrus sjelt, såsom ock Papias vill. Luc verk äro deremot till sitt historiska värde svagare. Det är ett dokument i andra hand. Berättelsen är der mera mogen. Jesu ord äro mera reflekterade och Åsilade. Några språk äro öfverdrifter (XIV, 26). Nedkrifvande sitt arbete utom Palestina och säkerligen efter Jerusalems belägring, angifver förf. ställena med mindre noggrannhet, än de båda andra synoptikerna; han har en oriktig föreställning om templet, hvilket han tror vara ett oratorium, dit man begifver sig, för att förrätta sin andakt; han öfverdrifver undren; han begår kronologiska misstag (t. ex. i hvad angår Quirinius, Lysanias, Theudas); han är alldeles okunnig i hebreiskan (jemf. Luc. I, 31 med Mathei I, 21), citerar ej ett enda yttrande af Jesus på detta språk och nämner alla ställena vid deras grekiska namn. Man igenkänner skriftställaren, som kompilerar, mannen, som ej direkte talat med vittnena, utan arbetar efter texterna och tillåter sig våldsamma åtgärder, för att passa ihop dem. Lucas hade troligen framför sig Marci biografiska anteckningar och Mathei Logia. Men han behandlar dem med mycken frihet; ibland passar han tillsammans tvenne uppgitter för att deraf göra en, ömsom tvärtom. Det oaktadt förtjenar Lucas att begagnas, ehuru med urskiljning och kritik, Kortligen, man kan säga, att den synoptiska redaktionen genomgått trenne grader: 1:o såsom originala dokumenter 0007: at Matheus, )eTbävrn 7 ToLYDEvTA af Marcus), de första redaktionerna, hvilka ej mera finnas till; 2:o den enkla hopblandningen, der orginaldokumenten äro sammangyttrade utan något bemödande om komposition, utan att man varseblifver någon särskild syftning hos författarne (Mathei och Marci nuvarande evangelier) 3:o den afsigtliga och reflekterande kompositionen, hvari man finner bemödanden att förena de olika versionerna (Lucic evangelium). Johannis evangelium utgör, såsom nämndt, en alldeles särskild komposition af eget slag. —— — till att förtjena sitt bröd i en af e star hvarom välheronat fAllfala.