Göteborgsposten – 6 augusti 1863, sida 1

— Ett bland de märkligare försöken i denna riktning är det ofta omtalade verket Jesu Lefnad at f. d. professorn i Paris, hr Ernest Renan. Det utgör egentligen blott första delen till ett mera omfattande verk Ullistoire des Origines du Christianisme, af hvilken senare titel man äfven finner, att verket är afsedt ega en kritisk-historisk karakter. Jesu lefnad utgör en lilfligt skrifven, af öf vertygelsens värme ingifven historia öfver Jesu person. Utgången från principen, att söka framställa denna i hela dess ursprungliga enkelhet, befriad från det ofta vanställande draperi tradition och sekterism gifvit densamma, visar han oss ock i en fortlöpande klar bild menniskan, religionsläraren Jesus, huru han gick här i verlden, omgifven af sina lärjungar, och höll sina på evigt sanna och träffande tänkespråk rika religiösa tal. För att emellertid kunna få fram denna bild, har den måst förutgås af ett noggrannt kritiskt studium af sjelfva de ställen, der Jesus lefde och af källskrifterna. Ombetrodd af franska regeringen att leda en vetenskaplig expedition för forskning i Feniciernas land och kolonier, begagnade han sig af tillfället och grannskapet att genomresa de platser i Palestina som tillhöra Jesu historia, i sällskap med sin nu aflidna syster, till hvars ande han dedicerat sitt nyutgifna verk i en enkel men tilldragande skön tillegnan, hvilken vi göra oss ett nöje att här återgilva: Till min i Byblos, d. 24 sept. 1861, aflidna syster Uenriettes rena ande. Minnes du, i Guds sköte der du nu hvilar, de långa dagarne i Ghazir, då jag, ensam med dig, skref dessa blad, ingifna af de ställen vi tillsammans besökt? Sittande tyst vid min sida, läste du genom hvarje blad och skref af det, under det hafvet, byarne, dalgångarne och bergen lågo i en tafla för våra tötter. När det tryckande solljuset lemnat rum för stjernornas oräkneliga här, återförde mig dina skarpsinniga och fina frågor, dina betänksamma tvitvel till det sublima föremålet för våra gemensamma tankar. Du sade mig en dag, att du älskade denna bok, först och främst emedan den skrifvits tillsammans med dig, och äfven derföre att den behagade dig. Om du ock mången gång för densamma fruktade trångsinnade menniskors inskränkta omdömen, var du likväl alltid öfvertygad om, att de verkligt religiöst sinnade slutligen skulle gifva den sitt bifall. Midtunder dessa ljufva betraktelser, slog döden oss båda med sin vinge; vi grepos vid samma timme af sebersömn; jag ensam vaknade åter upp!... Du slumrar nu i Adonis jord, nära Byblos och de heliga vatten, dit qvinnorna ur forntidens mysterer kommo för att blanda sina tårar. Uppenbara för mig, o gode ande, för mig som du älskar, dessa sanningar som beherrska döden, afhålla oss ifrån att frukta den och nästan låta oss älska den. I afseende på de följda kållorna, angifver förf. att han företrädesvis följt fem stora samlingar af skrifter öfver Jesus och den tid, hvari han lefde, nemligen: 1:o Evangelierna och i allmänhet Nya Testamentets skrifter; 2:0 Gamla Testamentets s. k. Apokrysiska Böcker; 3:0 Philonii verk; 4:o Josephii arbeten; 5:o Talmud. IIan lofvar, att i en kommande del lemna en mera detaljerad granskning af evangelierna och vänder sig här endast till den sidan utaf dem, som afser hans föreliggande verk, hvaremot deras apostoliska del sedan skall bli föremål för behandling. I föreliggande afhandling tyckes emellertid förf. högst obetydligt skilja sig från de resultater, till hvilka en del tyska torskare förut kommit. Hvad angår Luc evangelium anser han det