Göteborgsposten – 6 augusti 1863, sida 1

barn, som ej kunde göra något för att rädda sin stackars käre far. — Men om du icke vill vända dig till mrs Bannister hvad skall du då göra, Nelly? Eleanor Vane skakade hopplöst på hufvudet. Fram: tidens hela byggnad hade kullstörtats genom hennes far: förtviflade handling. Den anspråkslösa drömmen om et lif, hvari hon skulle ha arbetat för sin älskade far, va förbi, och det förekom Eleanor som om framtiden icke mer fanns till, som om det endast funnes det sorliga, olyck: liga närvarande — en dyster flick i lifvets stora ödemark begränsad af en öppen graf. — IIvarför frågar vi mig hvad jag ämnar göra? sade hon sorgset. Det gör ju detsamma hvad jag gör. Hvad jag än gör, kan jag icke skaffa min far hit igen. Jag vill bli qvar i Paris och försörja mig så godt jag kan och söke efter den som mördade min far, — Eleanor, ropade signoran, är du galen? IIur skulle du kunna stanna qvar i Paris, då du icke känner en men. niska i hela staden. Hur i himlens namn skulle du kunnförsörja dig på ett vildfrämmande ställe? — Jag kan bli barnkammarguvernant eller barnpiga — hvad som helst. Det gör detsamma om jag sjunker aldrig så djupt, blott jag stannar här, der jag har utsigt att träffa mördaren. — Kära Eleanor! Inbilla dig icke något sådant hvad du än gör. Den karl, du vill finna, är säkert en äfventyrare. Sådana menniskor äro den ena dagen i Paris, den andra i London eller borta i Amerika, eller längst bort på