Göteborgsposten – 6 augusti 1863, sida 1

jordklotet. Hoppas du att finna den karlen genom at ströfva omkring på Paris gator? — Det vet jag icke. — Hur tror du att du skall kunna träffa honom? — Det vet jag icke. — Men var förnuftig, Eleanor. Det är alldeles omöj: ligt att du kan stanna qvar i Paris. Om mrs Bannister icko gör anspråk på att bli åtlydd af dig i något, så gör jag det som din äldsta vän. Mitt kära barn vill du icke lysspa till mina ord. — Jo, jo, kära signora. Om ni tror att det ej går an att jag stannar i Paris, skall jag återvända till England, till misserna Bennett. De skola ge mig femton pund, om jag blir lärarinna för de små. Det är bäst att jag bor hos dem, om jag icke kan bli qvar här. Jag måste väl ha förtjent något penningar, innan jag ens kan försöka att spana upp den man, som vållade min fars död. Hur snart tror ni att jag kan ha förtjent något, som är värdt att nämna? Hon suckade matt och återsjönk i dyster tystnad, som pudeln fåfängt sökte afbryta genom sina många tillgifvenhetsbevis. — Då kunna vi anse saken afgjord, Nelly lillan, sade signoran gladt. Du reser i morgon från Paris med Richard och mig. Du kan stanna hos oss tills du hunnit besluta dig för något annat. Vi ha ett litet rum, der vi blott sätta tomma koffertar och Richards målaresaker. Det skola vi göra i ordning åt dig och ställa till för dig så trofligt vi kunna.