Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 1

och nästan strax efter ett gick engelsmannen sin väg från din far, som skickade uppassaren efter konjak och skrifmaterialier. Han sade att han ville skrifva ett bref innan han gick. Dekorationsmålaren teg och såg ängsligt på den lyssnande flickan. Uttrycket var detsamma, de grå ögonen voro vidgade och stirrade alltjemt på honom. — När uppassaren lemnade din far hvad han begärt, fann han honom sittande vid bordet med ansigtet doldt i sina händer. Karlen placerade konjaksflaskan och skrifmaterialierna på bordet och aflägsnade sig, men dock icke förr än han märkt en svag, egendomlig lukt — lukten af någon drogue, trodde han, ehuru han då icke anade hvad för slags drogue det var. Uppassuren gick ned; alla de vanliga kunderna hade gått, och ljusen voro släckta. Han satt uppe för att släppa din far ut och väntade oupphörligt att han skulle komma nedför trappan. Klockan slog tre, och uppassaren gick upp tagande som förevänning frågan om något befalltes. Han fann din far sittande nära nog som han lemnat honom, undantagandes att nu hans hufvud låg lutadt på bordet, som var betäckt med pappersbitar. Han var död, Eleanor. Karlen sade genast till om hvad som skett och en doktor kom för att göra hvad göras kunde, men den drogue som uppassaren märkt lukten af var opium, och din far hade tagit en dosis, som skulle varit tillräcklig för att döda den starkaste karl i Paris. — Hvarför gjorde han det? — Jag vet icke säkert skälet, men din stackars far