Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 1

— — att i nägon dunge, dit den brännande solen ej trängde med sina strålar, slå sig ned vid sina korgar, tillfredsställa magens efter sjöns sugning kännbara aptit och sedan uti en polska låta maten sjunka, hade någonting ögat smekande. De rika korgarne och fruntimrens ljusa sommardrägter aftecknade sig i ett angenämt färgspel mot skogsdungarne och markens grönska, allt under det örat hörde dånet från de närbelägna vattenfallen. Att skaror af besökande drogo bort till dessa faller af sig sjelf, och det djupa intryck, som dessa genom sin ofantliga vattenmassa märkvärdiga fall alltid utöfva på åskådaren, bortevar ej heller nu. Det glada skämtet tystnade på läpparne, ty enhvar kände, huru inför ett sådant naturfenomen den menskliga storheten ej är annat än svaghet, huru vi jordens berrar intör det eviga med dess otattliga storhet och kraft ej äro en hårsmån större och starkare, än det plankstycke vi kasta ut midt i de hvitskummande hvirflarne at Helvetessallet, och hvilket kommer sönderbrutet i små bitar till syns nedanfor fallet. Men dessa fall och intrycket utat dem ha förut så mycket omordadts (se dagboken på Trollhättans värdshus !), att det skulle vara onödig tidsspillan här närmare tala derom: det vore ju blott ett upprepande af hvad som förut sagts oräkneliga gånger och vida bättre än sig skulle kunna det. En fotograf från Göteborg, sade man, hade slagit sig ned på en god plats, hvarifrån han skulle aftaga fallen, så att vi snart kunna få se äfven dessa återgifna i en fullt trogen bild. De, som ej medhade egna munförråder, styrde kosan till värdshuset, der god middag, och till jemförelsevis billigt pris, serverades för de resande. Visserligen strömmade i början alla på, så att en och annan fick vänta, men ingen behöfde dock gå omättad deritrån. Det förtjenar omtalas med beröm, att någonting sådant kunde åstadkommas, fastän arrangörerna för utsärden begått det oförlätliga felet, att ej på ringaste sätt upplysa i Trollhättan om söndagsemigrationen dit. Bland annat, som förtjenar antecknas, var att man å törut nämnda värdshus köpte en flaska sodavatten, tillverkadt här i Göteborg, för 16 öre, medan den på sjelfva tillverkningsorten kostar 25 öre å värdshusen. Det vore på sin plats, att snart en ändring i detta ofta öfverklagade förhållande utföres, liksom i flera andra fall. Man samlades åter vid Åkersvass, der en rymlig och slät gräsplan erbjöd en lämplig plats för dans och lekar. Musiken spelte upp valsar och ringdansar, och man fröjdade sig af hjertans lust och i sitt anletes svett. Jag har sällan sett en mera fängslande och behaglig tafla än den man här hade framför sig. De rörliga och lifliga figurerna, de nationela tonerna, den herrliga dekorationen af skogbevuxna berg, öfver hvilka aftonsolen kastade sina sista strålar, den lugna elfven — allt skulle varit värdigt en Bellmans lyra, för att kunna sannt och troget återgifvas. En artist var ock tillstädes och tog en teckning deraf, hvilken vi kanske snart få se litografierad. På slaget 5, just då det började bli som roligast, klagade man allmänt, anträddes återfärden hem till Göteborg. Ombord å däck på Stockholm sjöngs, bålar framburos, tal höllos på svenska och danska, ånyo sång, och så var man vid 10-tiden åter hemma efter en ganska angenäm dag, hvilken, oaktadt det i vissa atseenden något felaktiga i arrangementerna, skall stå i godt minne hos deltagarne i Göteborgs solksångförenings första utfärd. DBeni-zoug-zoug-araberna anlända i morgon hit till staden och komma redan om thorsdagen att börja sina representationer å