Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 1

Göteborg d. 4 Augusti 1863. Folksångföreningens utfärd. En kor respondent har lemnat oss några meddelande: om den af stadens folksångförening i sön dags töretagna utfärd. Kl. 5 söndags morgon lemnade vi me ångbåten Stockholm Göteborgs ångbåts brygga, åtföljda af den utaf andra persone förhyrda båten Motala Ström. Båda bå tarne voro så godt som alldeles öfverfylldmed menniskor, och isynnerhet på Motal Ström lät någon missbelåtenhet härmed för märka sig, ehuru man dock bör fästa afseende dervid att arrangörerna, för att kunna gå land med det nymodiga företaget att för er så billig afgift som 2 rdr tour och retour till Trollhättan, gerna ville taga ombord så många passagerare som möjligt. Färden uppå elfven var högligen angenäm. Den tidiga morgonstunden riktigt gaf guld i munnen ge: nom det herrliga väder som rådde. Det egde ett visst behag att se, huru morgondimman höjde sig ur elfven, men nästan straxt skingrades, genombruten af sommarsolens strålar Föremålen omkring erhöllo genom den sig aflägsnande dimman ett något fantastiskt utseende, hvilket i en Heine skulle fått en lämplig tolk. Men när så dimman försvann och den torra elastiska luften visade allt i sin klarhet, var det ett skådespel, väl värdt at afundas oss af våra tröga morgongångare i staden. : Då vi passerat ett stycke uppför elfven saktade Stockholmsin fart och lät sig upphinnas af Motala Ström?, hvarefter de båda en stund gingo vid hvarandras sida. Sångarne uppstämde några fosterländska sånger, hvarefter den medhafda musikkåren blåste In the Strand, hvilken naturligtvis efter lifliga bifallsyttringar måste gifvas da capo. Men snart aflägsnade sig åter Stockholmfrån sin trögare kamrat, och man var inskränkt till utsigten och de olika scenerna ombord. Men så erbjödo äfven dessa senare en synnerligt omvexlande anblick för betraktaren. I och för sig eger det alltid någonting behagligt att åse huru arbetaren har det. Man tränger dervid ganska djupt in i det svenska folklynnet, och vid sådana tillfällen borde de många hrr turister, hvilka annars på skjutskärran behaga inhemta intryck från vårt gamla fosterland, som de sedermera låta i digra volymer se dagen, vara tillstädes. Ett drag, som måste förefalla äfven infödingen slående, är den, om vi så få säga. ridderlighet som visas mot fruntimren. Ingen karl breder ur den medhafda matkorgen sin smörgås, utan att fruntimren inbjudit eller först hållit tillgodo. Då det i de s. k. bättre kretsarne är vanligt att vid dylika utfärder värdinnan blott gör i ordning törråderna och herrarne sedan låta sig godt smaka, möjligen vid ett glas vin egnan de den hulda geniusen en frasrik skål, är deremot förhållandet så att säga mera praktiskt uti sådana kretsar som de, hvilka jag hade nöjet att se å söndagens lusttur. Detta talar godt för nationen i allmänhet, ty der ridderlighet för könet finnes, der är äfven ambition, och ambition är ett utaf de element, som göra en nation värdig att kallas en nation. Jag vill i min beskrifning ej heller förbigå att omnämna den å däck hållna bönen med åtföljande koralmusik, samt den längre fram på s. m. af en af bestyrelsens ledamöter, hr M. Rubensson, upplästa beskrifningen öfver Trollhättan. Anlända till den första slussen vid Trollhättan, lade båda ångbåtarne der till och aflemnade sina mera än öfligt rika laddningar. Äfven anblicken af att se, huru det ena partiet af sällskapet efter det andra försvann, för