Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 1

Hon drog sig undan signorans stödjande arm och med handen ännu stödd mot stolen stod hon beslutsam och nästan trotsig framför den gamla musiklärarinnan och hen: nes brorson. Jag tror att både signoran och dekorationsmålaren voro rädda för henne; hon såg så otålig ut i sin skönhet och sin förtviflan. Hon tycktes verkligen, såsom hon sagt, icke mera vara ett barn eller en skolflicka, utan en förtviflad qvinna som var nästan förfärlig genom djupet af sin förtviflan. — Låt mig säga dig Eleanor hur det förhåller sig med denna sorgliga sak, sade Richard; det kan berättas i korthet. När din far skildes från dig, Nelly, den 11 augusti, så gick han med de begge män, som voro med honom, genast till ett simpelt kafe vid en af gatorna nära Barriere St. Antoine. De lära ha brukat gå dit och stundom spelat biljard i det stora öppna rummet i nedersta våningen, stundom också spelat kort i ett cabinet particulier i entresolen. Den qvällen gingo de genast till det enskilda rummet. Klockan var ungefär half tio, när de kommo in. Kyparen, som passade upp dem, bar till dem tre buteljer Chambertin och mycket selservatten. Din fader syntes först vara vid mycket godt lynne. Han och den mörke engelsmannen spelade ecart, deras varliga spel, och fransmannen stod och sig i din fars kort och rådde honom stundom; stundom berömde han och uppmuntrade honom. Alit detta har man fått veta vid den lagliga undersökningen. Fransmannen gick från kafcet litet före klockan tolf, men din far och engelsmannen stannade der till långt efter midnatt och inemot klockan ett blef ordvexlingen högljudd,