Göteborgsposten – 3 augusti 1863, sida 1

tillsällen den förnämsta kryddan, och denna) selades här ej. Sjelfva hörde vi ett par guldsmidda herrar till hvarandra yttra något om förbålt hyggliga och välmenande menniskor de här Charmant! magnifikt! äro uttryck som tidt och ofta upprepas under det man tyckes taga ad notam Wadmans uppmaning: Tag utaf rätter, som smaka dig bäst, och stick ej försmädligt i maten! Som tiden hastar, blifva skålarne ej många och talen ej långa, men sådana föreslås dock för Konungen, Landtmarskalken, Riksens ständers deputerade samt af Kungen för Borås samhälles framåtskridande och törkofran. Ef ter att som hastigast ha tagit tekniska skolans arbeten, modellsamlingar och verkstäder i ögonsigte, beger kungen sig af till banhallen, derifrån afresan nu skall företagas. — Hjertliga afskedshelsningar, uttalandet af löften om -att ej blifva bortglömd, itall vägarne någongång ligga åt min ort, hör man öfverallt. Snart har man instufvat sig, hvisselpipan ljuder och under dånande och entusiastiska hurrarop sätter tåget sig irörelse. Kunglig salut gifves och de små kanonerna, som i går läto som ville de säga: ut desint vires tamen est laudanda voluntas, läto i dag höra ett rullande eko mot våra berg. Vi stodo längst fram på platformen, då tåget lemnade banhallen. Gerna skulle vi velat följt med in corpore, men då detta ej kunde tillåtas så skola vi göra det i andanom. Bantäget ilar först fram mellan de oländigaste berg och öfver sumpiga mosstrakter tills man hunnit Öresjö. Agardh säger på något ställe, att necken sjunger i alla Sveriges floder. Kan man säga det om någon sjö, så nog är det om denna. Någonting dystert och melankoliskt, som just harmonierar med vemodet i folksagan, ligger utbredt ötver densamma. — Vägen slingrar på några ställen alldeles ut till randen af sjön, under det den på den högra är omgifven af höga skogbe växta berg. IIUnnen till ändan på sjön går vägen öfver Fristads hed, Eltsborgarnes kampementsplats, der en station är uppförd. Utan något anmärkningsvärdt kommer man snart till den (; mil längre bort liggande Borgetena station. Här börjar en at banans täckaste bitar, i de flestas ögon säkert den vackraste. Det är en vye ur Sachsiska Schweiz. Fullkomligt löfbetäckta berg omge här på båda sidor en dal af ungefär en sjerdingsvägs längd. I fonden af denna synes den lilla täcka Mollasjön med sina små vackra grönlummiga dar och holmar. Sedan man passerat Molla kyrka och Attorps mader är man snart uppe på en högre terräng. En sjer dingsväg söder om Mörlunda skär banan vägen, och man kommer in på en ful sandhed, som utgör en fortsättning af de så bedröfligi ryktbara svältorna ett af bevisen på svenskens begär att fråssa i den stund som är utan att bry sig om framtiden. Svenska skogslagstifitningens historia har här fullskrifvit ett al sina tulaste blad; återstår gretve Sparre att i sin länsoch hötdingastyrelse skritva ett af de vackraste bladen, och känna vi mannen rätt, han gör det. Visst har han den ulla ovanan att med det der imperatoriska car tel est notre bon plaicir, drifva sin Vilja genom, då andra mesurer varit lika bra; men en duglig och kraftig landshötding, det är han. Lio nunuter senare åro vi vid Ljungs station, uvarifrän banan genom en stenig och ful mark slingrar sig fram till den sex fjerdingsväg längre bort liggande IIerljunga station, der Borås-banan stöter till den stora pulsådern för vår industri eller vårt framåtskridande. Här har läsaren i korthet beskrifningen på banan. Den är kort, men roliga historier äro aldrig långa.