Göteborgsposten – 3 augusti 1863, sida 1

att den sjuka varit mycket orolig och beständigt frågat efter sin far. — Hvad skola vi göra? sade den hederliga qvinnan, i det hon med en förtviflans åtbörd ryckte på axlarne. Skola vi låta henne få veta det? — Icke ännu, svarade Richard. Håll henne stilla, håll henne så stilla som ni kan. Och om det är alldeles nödvändigt att säga något, så säg henne att hennes far blifvit förd bort och kan icke återkomma nu. Stackars barn, det förekommer mig så grymt att hålla henne i ovisshet och ännu grymmare att bedraga henne. Slagtarens hustru lofvade att göra allt hvad hon kunde för att hålla sjuka stilla. Doktorn hade sändt en opiidryck. Miss Vane kunde icke sofva för mycket, hade han sagt. Så förflöt ännu en natt och den, var mycket stilla för Eleanor, som låg i en tung af förfärliga drömmar oroad slummer. Hon var mycket svag följande dag, ty hon hade nästan icke förtärt det ringaste sedan hon förtärde kaffet och brödbullen på Richards tillsägelse, och fastän hon icke egentligen yrade, tycktes hennes själ oförmögen att mottaga något litligt intryck. Hon hörde lugnt på, när man sade att hennes far ej kunde komma hem, emedan han var sjuk. Richard Thornton kom audra dagen af Eleanors sjukdom flera gånger till Rue PArcheveque, men han stannade icke mer än ett par minuter åt gången. Han hade mycket brådtom, sade han till slagtarns hustru, som var tro