Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 2

hvilken punkt af Östersjön som helst, än på Svarta IIafvets kuster. Ä Biet lugnar derefter de fredliga inne-y vånarne och handlandena i Petersburg, hvil-In kas affärer äro alldeles förlamade, sedan krigs: ryktena började taga fasthet. Det tramgär af s denna artikel, att kapitalisterna i Petersburg omsorgsfullt arhälla sig från att låna ut pen-sa ningar mot hypotek i hufvudstaden. 1 Frankrike och England, tillägger Biet:, hasva si förmått de andra makterna attintervenera i våra inre angelägenheter (!) och ställa vitebestämmande noter b till kabinettet i Petersburg. Konungen af Italien, sa hvars efemera rike är rof för oordningar, djerfves råda soss att taga i betraktande polackarnes önskningar och i återgifva Polen fre Han skulle göra bättre i att! pacificera sitt eget riko och förbjuda sina undersäter! att deltaga i oordningerns uti Polen. 8 Danmark, glömskt af den neutralitet det alltid)! tillkännagifvit och de långvariga förvirringar, som sor-s öda provinserna Slesvig och Holstein, har älven ansett sig böra blanda sig i våra angelägenheter. a 2 Ack! hvad skola vi väl säga om Spanien, och isynnerhet om Portugal? Äfven Sverige beskäres med granna epiteter och hånas på ett rätt sätt. Från Wilna skritves d. 16 d: Skräcksystemet i Lithauen fortfar i hela sin styrka och utvecklar sig med mycken framgång. Detta system förskaffar i sjelfva verket de ryska tjenstemännen tillfälle att genom rofgirighet rikta sig. De visa så mycket mera ifver i att utföra Muraviews besallningar, som de deri finna sin uträkning. Hvarjo militärchef, officer och tillochmed gemene soldat stjäl och lägger sig till saker som utbjudas till salu, under förevänning att köpa dem; det lyckas dem förträffligt, ty ingen, förutom tjenstemännen och sckteristerna, infinner sig vid dessa försäljningar, som företagas tillfölje af den å polackarnes egendomar lagda konfiskation. Blott i guvernementet Vilna hafva 280 säterier blifvit konfiskerade; i guvernementet Witebsk 480, antalet är jemförelsevis mindre i guvernementet Kowno; or en dertill äro de upproriska friskarorna, hvilka äro mycket starka der i landet. Fängelserna äro alltjemt öfverfyllda af fångar, oaktadt de talrika deportationer, som dagligen ega rum. Det är omöjligt, att känna alla namnen på dem, som deporterats till det inre af Ryssland eller Siberien och instuckits i straffkompanierna. Regeringen offentliggör endast namnen på de lifdömda. Man deporterar utan åtskilnad. Under senare dagarne har hr Paszkowski, v. president för civilkammaren i Vilna, blifvit deporterad till Petrozawodzk. Deportationsakten lyder sålunda: Eftersom Paszkowski är en för samhället skadlig man, dömmer landets chef honom, att bli deporterad till guvernementet Petrozawodzk. Paszkowskis verkliga brott är, att han, i närvaro af flera personer, förklarat afgifvandet af en tillgifvenhetsadress till kejsaren vara ovärdigt. En våldsam tryckning utöfvas f. n. i distriktet Wilejka, för att få undertecknad en tillgifvenhetsadress till kejsaren. Oaktadt alla af ryssarne uttänkta förföljelser, går saken likväl långsamt och ännu hafva blott få underskrifter tecknats; nästan alla vägra energiskt och vilja heldre dö, än underteckna en akt stridande emot deras öfvertygelse. Menniskokött är billigt i Afrika, såväl vid Öfra Nilen, der eltenbensjägarne göra en bia lär i svart, som i Dahomey, der konungen irligen slagtar hekatomber af fruktan för att bli förhexad, och i det inre af Afrika, hvarest stora jagter alltid anordnas, då det är ebb i skattkammaren eller brist i harem; likaledes på Madagaskar, der Radama I, sedan han eröfrat hela ön upphätde slafhandeln och sjöröfveriet, samt inrättade skolor och en stående armå, tills han år 1828 blef förgifven al sin hustru, och der hans son nu fallit offer för sin kärlek till europeiska institutioner och spirituosa. Återigen herrskar derstädes en drottning liksom i bikupan, återigen spela hexmästarne och de gamla Hovafamiljerna drönarnes roll. Genom utsigten till att Suczkanalen kommer till stånd, vinner ön i vigt både för England, Indiens beherrskare, och tör Frankrike, Englands medtäflare. Liksom år 1843 en kamp egde rum om engelskt och franskt inflytande på Taheiti under drottning MH 8 2 Pomare, sammaledes nu på Madagaskar. Då utjemnades striden genom Guizors ilver och Ludvig Filips vänskap för England, hvad skall nu ske på Madagaskar? Skall Frankrike sända det en armö liksom till Mexico, för att vätda rättigheter, hvilka äro lika tvllvelaktiga som Jeckoers fordringar hos mexicanska statskassan, och beskydda den konvention, som Radama Il efter hvad det säges i syl an och villan? asslöt med fransmannen Lambert och hvilken åt denne öfverlemnar ansenliga landsträckor. Eller skall Frankrike illsvidare se tiden an och låta utvecklingen gå sin egen gång på denna stora ö, hvars )esolkning är ända till 5 millioner menniskor, som är rikt utrustad af naturen och sörträskigt lämpar sig för handel? Den skall lemna en rik ersättning för Mauritius, hvars förlust år 1814 Frankrike icke kunnat glömma. Åtven på ett annat ställe mötas Frankrikes och Englands stridande intresssen. Urder det Frankrike ständigt söker utvidga sitt inflytande i Nordatrika, håller England tillbaka och söker få motvigt. Mot Tunis, som knappast är annat än en fransk vasallstat med många europeiska institutioner, håller England Tripolis, som ännu är ultra konservativt. Emot Egypten, der Frankrike vunnit ett så ofantligt inflytande och hvarest det väntar sig ett större, då Suezkanalen blir färdig, håller England nu Abyssinien, som är till största delen förenadt under en konung Theodor. Denne har nyligen fångslat en fransk konsul, emedan han ansåg honom för en hemlig fienan mn Kl ra LU