Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 2

Rättegängsoch Lolissaker. lseoliskammaren. I torsdags förmiddag emellan kl. 10 och 11 hade för stöld straffade qvinspersonen Amalia Fredrika Olsson, boende i huset n:o 79 vid Slottsskogsgatan begifvit sig upp i tredje våningen af huset n:o 32 vid samma gata, der hon ur ett kök tillgrep en, bland en hop endra tvättkläder på köksbordet liggande stärkkjol. garinnanatill densamma, pigan Anna Olsson, i tjenst hos kassör Weinberg, hade på några ögonblick lemnat köket utan tillsyn, för att i brygghuset nere i garden hemta en balja, men mötte på återvägen Amalia Olsson i trappan, då hon som tyckte att Amalia Olsson såg misstänkt ut och dessutom märkte något hvitt framsticka under koftan, anade oråd och grep samt fasthöll denna till dess polis hunnit efterskickas, då vid närmare undersökning hela kjolen framkröp ur Koftan. I går stod Amalia Olsson inför poliskammaren till svars för sitt tillgrepp, hvilket hon, som gripen på bar gerning ej kunde förneka. Den raska målsegarinnan, som värderade sin kjol till 7 rdr, återfick densamma, med vilkor att förevisa den inför radhusrätten dit saken hänsköts. Amalia Olsson qvarsitter emellertid i cellen. — Den 27 d:s på aftonen hade norske murarearbetaren Hansen sammanträffat med förre disciplinloldaten Gustaf Johansson Schätt och snickeriarbetaren Lindberg, med hvilken senare Hansen var bekant sedan de någon tid varit anställda vid samma husbyggnad. Lindberg hade köpt ett stop bränvin, hvaraf de, i åtskilliga förstugor väl förplägat sig: derester hade åtskilliga nykterhetsvärdshus besökts, der öl intagits och på ett af dessa hade de blandat upp ölet med det medhafda bränvinet. Lindström, som bor i Östra Haga skulle emellertid gå hem, då Schätt föreslog Hansen att g honom sällskap på vägen, hvartill äfven denne biföll. Hunna till f. d. Hasselbladska ängen började emellertid blandningen göra sin verkan, hvarföre sällskapet nedsatte sig i grannskupet al Hagakyrkan, der Ilansen snart insomnade i gröngräset. Schätt hade en stund derefter ruskat Hansen för att utröna om han var vaken, men då detta ej var händelsen upptog han först ur Hansens byxficka dennes portmonnä samt derpå ur bröstfickan en bok, hvilken han genombläddrade. Lindberg, som i går inför poliskammaren afgaf berättelse om upptrådet på ängen, hade då tillsagt Schätt att lägga sakerna tillbaka, då Schätt åter nedstoppat boken, men föreslagit Lindberg att dela innehållet af portmonnän, erbjudande honom en rdr som andel i rofvet. Lindberg hade dock vägrat och ånyo uppmanat Schäti att lägga portmonnän tillbaka i Hansens ficka, hvilken uppmaning Schätt äfven efterkom, likväl först efter att hafva tillegnat sig deri förvarade penningar, efter Hansens uppgift 2:ne sedlarå 1rdrsamt ungefär 1 rdr i silfver. Lindberg och Schätt hade derefter begifvit sig nedåt allten, der de ätskildes. Lindberg träffade straxt derefter rotmästeren vid nattvakten för Björkman, hvilken ban anmälde tillgreppet och begaf sig derefter i väg för att upphinna Schätt, som han äfven träffade upp i Haga. En annan person, vid namn Pihlgren hade emellertid tillkommit, hvarefter de tillsammans varit inne på ett nykterhetsvärdshus i Haga. Dettas värdinaa Christina Andersson, jemte en der tjenstgörande flicka, Britta Carolina Olsson voro äfven i går till poliskammaren inkallade för att upplysa huruvida Schätt der visat några penningar. Pehr Andersson uppgaf att han vid betalandet af det reqvirerade ölet lemnat en rdrssedel, men några andra penningar hade hvarken han eller flickan sett honom innehafva. Schätt, som den 22 juni d. ä. hitkom från disciplinkompa niet, hade s skilliga sväfvande uppgifter, så väl om åtkomsten af den innehafda riksdalern, som sjelfva förloppet af tilldragelsen på ängen, men förnekade bestämdt att hafva tillegnat sig något från Hansen eller ens vidrört någon af dennes tillhörigheter. Saken förvisades emellertid till stadens rådhusrätt ocn Schätt qvarsitter i cellfängelset,