Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 2

Fran Utlandet. Man tyckes vara hugad öfverlemna sig åt len optimistiska föreställningen om att häalelserna i Amerika nu skola snart framtvinga red eller åtminstone vapenhvila. Det är visserigen sannt, att man å Nordstaternas sida skall inder de närmast förestående månaderna söka itveckla all den kraft, hvaraf man är mäktig, ör att innan regnoch vinterperioden inträffar, lafva åstadkommit något afgörande. Men å anIra sidan är det lika visst, att Södern skall istränga hela sin muskelkraft, för att mota len nu från alla håll anryckande fienden. Möjligen skall denne vara öfvermäktig och lyckas erofra allt större och större terräng, men erfarenheten har tydligt visat, huru krig lyckan ofta skiftar i detta krig, och den har irven ådagalagt, att segerns gudinna gerna sviker den inkräktande. Skulle emellertid framgången nu kuyta sig vid Nordens vapen, skola dessa dock möta allt det motstånd, hvaraf Södern är mäktigt, och nya bataljer skola levereras, nya uppoffringar göras i menniskolit och egendom. Man måste under sådana omständigheter göra sig fattad på de gräsligaste tilldragelser, ty i den vilda förbittring, hvaraf Söderns innevånare äro gripna, skola dessa upprepa i förfärande stor skala ryssarnes Moskwa vid Napoleon I:stes tåg. Det finnes derföre under sådana omständigheter föga skäl att vänta sig stridens uppgörelse genom någon kompromiss, isynnerhet sedan vapenlyckan nu tyckes ha ställt sig vid Nordens sida. Aldra minst kunna de ega något skäl för sina förhoppningar, som tro att t. ex. Nordens öfvervigt ånyo skall öppna bomullsmarknaden. De bomullslager, som finnas i de af Norden hotade provinser, skola förr bli lägornas rof, än Nordens egendom; ty konfiskationsakten hänger ju i all sin stränghet ötver Södern, och för Söderns min finnes derföre ej något annat alternativ, än att offra egendomen åt lågorna eller låta den komma fienden till godo; att de hellre välja det förra, är otvifvelaktigt. Det kunde visserligen finnas ett tredje val, neml. att underkasta sig Norden; men ha vi väl skäl att vänta sådant? Nej, kriget har nu engång denna karakter at oblidkelig bitterhet, som gör det till ett krig på lif och död, och såsom sådant skall det ännu fortfara kanske länge nog. Det är en tröstlös utsigt denna, men det är dock i alla hänseende bättre, att se klart i tingen, än att hängilva sig åt illusioner, hvilka endast kunna ha den skadliga inverkan, att de vända uppmärksamheten ifrån nödvändigheten att vinnlägga sig om öppnandet af nya fält för en kultur, som blifvit ett lissvilkor för en ofantligt stor del af den europeiska industrien. Bomullsodlingen i Amerika i d nuvarande form betingar slafveriet, men Försynen tyckes påpeka, att detta skall nalkas till slut, hvarföre ock så stora omhvälfningar kunna väntas på andra sidan Atlanten, att jemväl fredens återställande der ej skulle kunna återföra på långt när bomullsodlingen oc h exporten af bomull i sitt forna skick. Tidningarne i Resland, och isynnerhet i Moskwa, slösa med beröm på bödeln Muraview. De prisa honom högt, derföre att han vet, att begagna sin fullmakt till att hämma rebellernas djersva företag och värdigt utföra sitt svåra u ppdr ag, utan att bry sig om den främmande pressens förolämpningar. De förklara alla, att generalen gjort sig väl förtjent om säderneslandet och regeringen. Sam ma tidningar offentliggöra krig viska artiklar, hvilka äro djupt sårande för de främmande makterna. sNordiska Biet vill bevisa omöjligheten af ett verksamt anfall till sjös mot Kronstadt, Petersburg eller någon annan punkt på Öster sjöns kuster: Libau, Riga, Reval, Narva, Wiborg. Bladet er, att Lintagandet af Bomarsunds ännu icke fullbordade kasern, der