— Och kom ihåg att du håller ditt löfte. Jag kommer och ser om dig i morgon bittida. Gad välsigne dig, kära Nell, och farväl. Han tryckte hennes hand ömt. När han stängt dörren bakom sig gick han öfver den smala gatan och väntade tills han fick se ett ljus i ett af entresolfönstren. Han såg huru Eleanor nalkades fönstret och drog en mörk gardin framför det, och derpå aflägsnade han sig långsamt. — Gud välsigne henne, stackars barn, mumlade han med låg, medlidsam röst, stackars ensamma barn! Den allvarliga tankfullheten i hans ansigtsuttryck försvann icko under hela vandringen till Hotel des Deux Mondes. Oaktadt det var sent, när han kom till sin kam: mare i femte våningen, satte han sig vid bordet och sköf undan sin lerpipa och sin tobakspung, sina sönderbrutns paletter och stycken af bristolpapp och allt skräp, som af fallit under dagens arbete, och tog några ark postpappei och en liten bläckflaska ur en gammal läderpulpet samt bör jade skrifva. Han skref tvenne temligen långa bref, hopvek och förseglade dem samt försedde dem med utanskrift. Ett af dem var adresseradt till mrs Bannister, Hyde Park Gardens, Bayswater, och det andra till signora Pi cirille, the Tilasters, Dudley Street, Northumberlane Square. Richard Thornton stoppade begge brefven i sin fick: och gick ut att lägga dem i en postlåda.