Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 1

rättigad, och är en internationel fråga, angår den det öfriga Europa. Då antagligen detta är intresseradt i Danmarks upprätthållande, skall det motsätta sig Tysklande anspråk på inblandning i Slesvig. Inför ett sådant motstånd vill man hoppas att Tyskland skall gifva vika, och ingå på att söka klara frågan på diplomatisk väg. Detta är den fredliga åsigten om tvisten, såsom läsaren finner. Men det finnes äfven en annan sida af saken, hvilken tyvärr ej har samma lugnande aspekt, som lord Palmerstons uppfattning. Den framgår i klar och tydlig gestalt af en särdeles väl skrifven artikel i Fadrelandet? för d. 23 d:s, hvari så många sanningar sägas, att den förtjenar läsas af en och hvar. Det heter i densamma: om Sverige och Norge afvisa hvarje förhandling angående en politisk förbindelse mellan Nordens riken, tills det lyckats Danmark att genom egna krafter frigöra sig från hvarje besvärande tryckning af Holsteins och Lauenburgs förbundsförhållanden, så är dessas fullständiga utsöndring förenad med så betydliga uppoffringar och så många faror, att det blir tvifvelaktigt om någon dansk regering skall kunna utföra den, emedan de intressen och fördomar, som alltid skola beröras vid utsöndringen, då skola kunna göra ett motstånd, som det skall behöfvas ovanligt gynsamma tidsförhållanden till att öfvervinna. Sannolikast blir då, att regeringen — vare sig den nuvarande eller en annan — skall så länge som möjligt qvarblifva på den en gång beträdda stigen samt uttömma sin uppfinningsrikhet och slughet på att genom underhandlingar fördröja den förbundsexekution, hvarmed vi hotats alltsedan d. 9 juli. Huru länge detta skulle kunna lyckas är omöjligt att förutse, ty det beror af allmänna europeiska förhållanden; men det är icke sannolikt, att man skall lyckas förhindra den under särdeles många år. Då exekutionen kommer, inträder den fullständiga utsöndringen af sig sjelf; men den sker då på ett mera besvärligt sätt, emedan Danmark i så fall, utan afseende på alla inkomster från Holstein och nödvändigheten att få ensamt bära alla de gemensamma bördorna, blir tvunget att hålla en truppstyrka, som någorlunda motsvarar exekutionskårens storlek, vid Dannevirke, för att betrygga sig emot, att den tyska agitationen kastar sig öfver Sydslesvig och der framkallar oroligheter, hvilka gifva exekutionskåren förevänning att rycka in. Men detta tillstånd skall icke kunna fortfara under många år, utan att medföra Danmarks finansiela uttömning, hvarföre man ej heller kan förvåna sig öfver, att några mena, det man borde betrakta exekutionen som krig och med väpnad hand motsätta sig densamma. Detta skulle emellertid endast leda till hela halföns besättande genast af en öfverlägsen här, och beröfva oss det moraliska understöd, som de vänskapliga makterna annars skulle gifva oss. Enligt de föreliggande bestämda, enstämmiga och upprepade förklaringarne af dessa makter, att Holsteins förhållanden äro en ren förbundsangelägenhet, hvari de icke vilja inblanda sig, anse vi det derföre sannolikast, att man skulle :fördraga exekutionen, huru orättvis och illa motiverad den än är, och endast söka att betrygga Slesvig mot skadlig inverkan deraf. Finge vi det oaktadt krig genom förbundsarmeens infall i Slesvig under en eller annan förevänning, så måste vi taga det för en ödets skickelse, hvilken vi ej kunnat afvärja, och göra allt det motstånd, som vore oss möjligt; men att förbundsgränsen respekterades, skulle de vänskapliga makterna säkerligen sträfva för. Å andra sidan skulle de icke anstränga sig mindre för att förmå oss göra något för