Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 1

orkade icke g göra sin gamle v vän nägot motstånd. Hon blickade hopplöst upp mot entresolens öppna fönster. De voro alldeles så som hon lemnat dem för fyra eller fem timmar sedan. Ingen ljusstråle gaf ett vinligt tecken att någon fanns i rummet. Richard talade med slagtarns hustru länge nog som det förekom Eleanor, men han hade icke mycket att säga henne, när han återkom till vagnen. Mr Vane hade icke återkommit, var allt hvad han sade. Han for med den unga flickan till ett kafe vid la Madeleine och förmådde henne att der taga en stor kopp kaffe och ett bröd. Mer kunde hon ej förmås att förtära och hon bad att få sitta vid ett af borden utanför kafet. IIon kunde kanske få se sin far gå förbi, sade hon, på vägen till Rue l-Archevåqdue. De begge vännerna sutto vid ett litet jernbord ett stycke från grupperna af lifliga flanörer, som sutto vid de andra borden och drucko kaffe och lemonad. Men Georg Mowbray Vandeleur Vane gick icke förbi under hela den halftimma Eleanor satt och drack sitt kaffe. Klockan var öfver tio när Richard Thornton sade henne godnatt på tröskeln af den lilla dörren på sidan af slag. tarboden. — Du lofvar ju att icke sitta uppe i natt, sade han då han tryckte hennes hand. — Ja, Richard.