Göteborgsposten – 30 juli 1863, sida 1

— Nej, han talade mycket lågt och på franska. — Men du talar ju franska, Eleanor? — Ja, men icke så man talar här. Menniskorna här tala så fort, tycker jag, att det är riktigt svårt att förstå dem. — Men den andra karlen, Nell, hur såg han ut? — Han såg mycket otreflig ut och tycktes vara förargad på pappa för att pappa ej ville stå vid öfverenskommolsen, han betedde sig som han icke frågade efter hur saken gick. Jag såg blott helt hastigt hans ansigte, allt hvad jag observerade var ett par svarta ögon och tjocka svarta mustacher. IIan var lång och illa klädd, och jag tror att han var engelsman, fastän han teg hela tiden. — Teg hela tiden? Det var då fransmannen, som öfvertalade din far att gå med honom? — Ja. — Och han tycktes mycket angelägen att få honom med sig? — Ja, mycket. Richard Thornton mumlade något mellan tänderna, som lät som en förbannelse. — Säg mig en sak, Eleanor, sade han. Jag vet att din stackars far alltid var ismå omständigheter. Han hade då troligen icke mycket penningar på sig i går qväll. Vet du om han hade några? — Ja, han hade mycket penningar. — Hvad menar du med mycket? Några pund, kan jag tro. — Nej, mycket mer, svarade Eleanor. Han hade hun