Göteborgsposten – 23 juli 1863, sida 1

lionemålaren, trots de regnbågslika strimmorna på hans dåliga rock och den smutskant, som då och då observerades på hans permissioners nötta kanter. Denna augustimorgon sysselsatte mr Thornton sig icke länge med sin toilett. — Jag vill icke gå ut och äta frukost, tänkte han, fast jag kan få två rätter och en desert i Palais Royal, för att icke tala om en half butelj sur klaret, för femton pence. Jag skall taga mig litet kaffe och bröd samt börja att bearbeta scenerna för Raoul. Han drog i klocksträngen nära sängen, förde ett bord till fönstret, som vette åt hotellets gård, och satte sig bredvid en bucklig låda med vattenfärger och stycken af bristolpapp framför sig. Han måste ringa flera gånger, innan någon uppassara nedlät sig att hörsamma kallelsen, men han arbetade hurtigt, med pipan i munnen, på en fin kopia i vattenfärg af en flyktigt utkastad blyertsskizz, som han några dagar förut tagit på teaterns parterr. Han upphörde ej för att äta sin frukost, när denna omsider kom, utan han strök smör på brödbullen och drack kaffet under pauser i arbetet, då han lade bort sin pensel för blott vid pass en minut åt gången. Scenen var en gata i det forna Paris med mycket mörkbruna hus, utskjutande gallerförsedda fönster, trappor utanför huset, bryggor och en mängd påfund i byggnadsvig, som kräfde mycket lim och papp vid arrangeringen af Richards modell. Denna scen var endast en af åtta, och den unge dekorationsmalaren ville taga fullkomliga modeller af alla åtta afdelningarne hem med sig till Phoenix. Han hade