Göteborgsposten – 23 juli 1863, sida 1

land. Detta utfall finnes i en lång och myc ket krigisk artikel med rubriken: Kunna våra fiender försöka något fientligt och verkligen far ligt steg mot St. Petersburg? Det heter deri: Sverige är ej i stånd att lemna åt invasionen mer än 40,000 man. Några träftningar, och våra fanor kunna svaja i Stockholm. Vintern öppnar isynnerhet för oss en beqväm väg. Vestmakterna skola icke under den kalla årstiden komma för att skydda sin oförsigtige allierade, som vågat drömma om att återeröfra provinser, hvilka den förlorat sedan mer än ett sekel tillbaka och som ej mera ega någon sympati för sitt forna moderland. Det ryska bladet påstår vidare, att den Bernadotteska dynastien ännu icke sitter särdeles fast här i landet (sic!!!), och det betviflar, att svenska nationen skulle vilja följa sin konung i ett äfventyrligt företag, hvilket skulle med fog göra honom förtjent af titeln Don Quixotte, hvilken titel Voltarie gaf åt Karl XII. Sverige, säger bladet, kan således icke utsätta St. Petersburg för någon sara? Biet granskar derefter eventualiteten af en fransk-engelsk armes landstigning vid Petersburg. Denna plan synes af tvenne skäl overkställbar för bladet. 1:o De svårigheter man skulle ha af att transportera en arme, som är i stånd till att försöka ett dylikt företag; 2:o Det starka försvar, och den massa trupper, som armåen skulle möta öfverallt på Rysslands kuster. Engelsmännen och fransmännen veta det nog, och om deras soldater någonsin visa sig förenade i Östersjön, skola de på sin höjd der kunna göra en promenad och inoffensiva evolutioner såsom 1854 och 1855. För öfrigt skall man, hvilka de medel än äro, som af fienden användas, för att utöfva en tryckning på oss, i det han hotar Petersburg, likväl alltid finna oss tillräckligt beredda till försvar. Vi skola svara honom hvad Alexander I svarade Napoleon I före öppnandet af 1812 års fälttåg. Om man drager sig till minnes alla de krig, som Frankrike och Ryssland utkämpat sedan 1814, ser man, att fördelen är på vår sida. Vi hafva sedan dess tillbragt mera tid med regelbundna krig än fransmännen. Vår erfarenhet är större än deras. Man skulle således förgäfves söka ingifva allmänheten den föreställningen, att Ryssland i detta ögonblick hvarken eger generaler celler officerare, som kunna skydda hufvudstaden, i händelse objudna gäster skulle vilja komma dit. De, som kolportera dylika rykten och andra mot Ryssland illvilliga åsigter, misstaga sig mycket; de alltför lättrogne kunna vara fullständigt lugna. Vi hafva vidtagit nödiga åtgärder, för att tillbakaslå den fiende som skulle våga visa sig invid hufvudstaden. Vår regering, öfverallt och alltid outtröttlig när det gäller rikets integritet, har ingenting försummat, för att stärka alla de sårbara punkterna. Vår arme skall såsom alltid å sin sida göra sin pligt. Systrarne Delepierre, de små underbarnen, gifva i afton sin första konsert härstädes å Nya teatern. Det är med ledsnad vi tillägga, att det tillika är den sista, ithy att systerparet redan i morgon afton afreser till Köpenhamn. Ehuru rymlig teatern än är, torde den således ändock icke kunna inrymma alla dem som önska vara närvarande i afton, och det är all fara värd att biljetterna äro slutsålda innan de blifvit tillgängliga. Konungens resa. Enligt en uppgift i Jönköpingsbladet för sistl. tisdag skulle H. M:t afresa d. 29 d:s från Skåne Beckaskog?) öfver IIessleholm till Liatorp och Wrigstad, der nattläger tages, samt fortsätta resan den 30:de till Jönköping, hvarifrån, efter intagen middag, H. M:t begifver sig öfver Mullsjö till Borås, för öppnandet af Boråsbanan, hvilket väl således kommer att ske den 31 d:s. Östersjöprovinserna. Vi meddela i dag enligt lötte franska tidningen Patriees artikel om Ostersjöprovinserna och deras ställning till Ryssland, dock förutskickande den anmärkningen, att man i Frankrike tyckes i mycket öfverskatta de traditionelt äreman af att Richards far vait en Itionsmålare