Göteborgsposten – 23 juli 1863, sida 1

han dem på sig och bar dem beständigt och åt och drack och målade i dem, tills de voro så slitna och nötta genon hård medfart, att de började falla af honom i ruskiga stye ken, liksom vissnade löf falla af en ung stark ek. Som liga påstodo till och med att mr Thornton låg och sof on natten i sin hvardagsdrägt, men detta var naturligtvis grym förtal. Att gå åtta eller nio (engelska) mil om dagen mellar ens bostad och det ställe der man arbetar, att måla der förnämsta delen af kulisserna för en stor teater, der ny: stycken ofta uppföras, att spela andra fiolen och vara mec på tidiga repetitioner på kalla morgnar, att skrifva ut mu siken för en melodram eller ackompanjera mr Grigsby til hans nya komiska sång eller madame Rosalbini till hennes sista kachucka, och bearbeta en fransk dram då och då fö att få en extra förtjenst af några pund — att göra all detta är icke precis att föra ett overksamt lif. Richare Thornton torde derföre kunna ursägtas, om hans vännen stundom hade skäl att skratta åt honom för det han s sparsamt använde tvål och vatten. De gingo till och mec ända derhän att de, när de skulle vara qvicka, kallade ho nom iden smutsige Dick, men jag tror att icke ens de retsammuste stickord någonsin sårat Richards känslor. Alle tyckte om honom och högaktade honom såsom varande er ädelsinnad, godlynt och rättänkande man, som näppeliger skulle sagt en osanning, om det gillt att rädda hans eger lif, och som icke ville dricka ett glas öl, som han ej sjel kunde betala eller mottaga en tjenst, som han ej trodde sig skola kunna återgälda.