Göteborgsposten – 21 juli 1863, sida 1

tenfärger och gödde hans kaniner och silkesmaskar ocl älskade, plägade och beondrade honom, liksom vore hor en yngre syster, som fallit ned från skyn för att bli han: sällskap. I ett sådant förhållande stodo de till hvarandra. D. de träffades denna afton, hade de icke sett hvarandra pi tre år, och på mellantiden hade den tolfåriga yrhättan miss Eleanor Vane blifvit en lång och smärt femtonårig mö. — Ni har förändrat er så mycket, miss Vane, sade Richard, medan de gingo framåt boulevarden, att jag icke egrbiper att jag kunde känna igen er. — Och du har icke förändrat dig det ringaste, Dick svarade den unga flickan, men kalla mig icke miss Vanc — det låter som om du gjorde narr af mig. Kalla mig Nell liksom du gjorde i Chelsea. Vet du, Dick, att jag lagade att jag kom till Chelsea en gång i fjol somras. De var emot parpas vilja, ty han ville icke att man i Brixtor skulle få reda på hvar jag kommit ifrån, ty pappa tyckt att Chelsea eller åtminstone Kings Road lät simpelt. Ja jag tror minsann att när miss Bennett frågade honom der om, han sade att vi bodde vid Cadogan Place. Den stac kars käre pappa lit mig sedan veta hvarföre han sagt så och det var icke en ren dikt, ty han hade bott der fjor ton dagar efter sitt giftermål med mamma då han började bli fattig. Jag fick derföre spela mina kort väl för at kunna komma till Regent Gardens, och när jag kom dit så hade ni flyttat och signorans rum voro uthyrda, och : våra rum bodde en gammal stygg och vresig käring, och det såg så ruskigt ut i trädgården. Jag såg dina kanin