Göteborgsposten – 20 juli 1863, sida 1

A —.-!:.————— — Jo, man uppför på Porte 8:t Martin en stor dram i åtta akter och trettitvå tablåer; den kallas Raoul lmpoisonneur — Giftblandaren Ralph — och jag har kommit hit för att ta reda på musiken, afteckna eceneriet och eskekterna samt öfversätta stycket. Det är mångsidighet, skulle jag tro, för tretiofem shilling i veckan. — Käre Richard, du har alltid haft sådana talanger. — Det är allt sannt; det ligger i slägten. — Signoran mår väl bra, vill jag hoppas. — Temligen bra; lektionerna gå tant bon que mauvais, som våra vänner här i landet säga. Pianot är litet tunnare i tonen än då ni hörde det och denna är ej litet lägre än då; men då de flesta af min tants elever sjunga lågt, är detta snarare en fördel än motsatsen. Men hvart skall ni gå, miss Vane; hvart det än bär af, är det bäst att jag följer er dit. Om vi längre stå här utanför boklådan, så kan egaren tro att vi vilja köpa något, och som parisarne icke tyckas köpa mycket, kunde misstaget förarga honom. Hvart skall jag följa er? I — Till Rue VArcheveque bakom la Madeleine. Känner du vägen dit? — Bättre än jag känner mig sjelf. Signoran bodde aer i trakten, när jag var pojke. Men hur kommer det sig att ni går alldeles ensam på gatorna så sent på af: tonen? — Pappa hade uppgjort att vara tillsammans med två herrar, och han — I — och han lät er gå ensam hem. Då brukar har ännu —