Göteborgsposten – 16 juli 1863, sida 1

bergs län, har det ordnade jordbruket hos allmogen redar blifvit hufvudsak. Den längre tid dessa län åtnjutit fördelarne af hypoteksföreningarnes låneförstärkningar, de laga skiftena och de större lägenheternas klyfning eller delning i flera mindre anses hafva mycket härtill bidragit. Enligt det summariska sammandraget, utgjorde förbrukningen för Göta land (personalförbrukning, för hästar och boskap m. m. och bränvinsbränning) år 1860 7,057,205 tunnor mot 4,958,784 t år 1834; för Svea land 3,357,789 år 1860 mot 2,681,814 tr 1834: för Norrland 1,373,619 år 1860 mot 962,477 tr 1834 — eller inalles för hela landet 11,788,613 tunnor år 1860 mot 8,603,075 tr år 1834. För Göteborgs och Bohus län upptog personalförbrukningen år 1834 387,953 tunnor, år 1860 535,855 tr; för hästar och boskap m. m. 1834 41,636 t:r mot 83,273 år 1860. För bränvinsbränning finnes ingen förbrukningsuppgift. Medeltalet för förbrukningen pr person utgör i Göta land 2,25, i Svea land 2,32 och i Norrland 2,79. Om man till ofvanstående förbrukning lägger: utförseln år 1860 — 1,687,870; år 1834: 190,868, erhåller man en siffra för år 1860 af 13,476,483 mot 8,793,943 år 1834. terstår förbrukningen för utsädet. Densamma kan anses motsvara 2,246,080 tunnor för år 1860 samt 1,465,659 t:r för år 1834, och alltså höja afkastningen för år 1860 till 15,722,563 mot 10,259,602 t:r för år 1834. Tillväxten uppgår således till 53,25 pret. Att jordbruket gjort stora framsteg, bevisas bäst deraf, att icke blott en ständigt tillväxande folkmängd har af dess afkastning hemtat hufvudelementet för sin näring, utan äfven att utförseln af spanmål varit i stigande. Såvidt statistiska upplysningar kunnat erhållas i fråga om den tid, som ligger närmare bakom år 1820, finnes väl införsel, men ej utförsel af spanmäl hafva egt rum. Från och med sistnämnde år förekomma både införsel och utförsel, den senare väl i början till ett ringare belopp, men med tiden i allt större proportioner, och alltsedan år 1830 är det endast under fem särskilda år, nemligen 1837— 39 och 1851—52, som sammanlagda beloppet af införd spanmål, alla slag, öfverstiger i tunntal hvad från riket blifvit utfördt. Detta ådagalägges af följande femårsvis gupperade öfversigt, hvari det belopp af mjöl eller gryn, som ineller utförts pr lispund, blifvit till tunntal förvandladt. Sammanlagda beloppet af Införsel Totalbelopp. Arl. medeltal. 1830—34 — T:r — 193,620 — 39, 124 — 1835—39 — — 79..707 — 158,941 — 1840—44 — 208,293 — 41,65s — 1846—49 — — 21183,.390 — 42,678 — 1850—54 — — 1,102,833 — 220,570 — 1805—59 — — 1,460,732 292,146 — 1860 — 102,467 — Utförsel Totalbelopp. Ärl. medeltal. 1830—34 — — 519,581 — 108,970 — 1835—39 — — 275,436 — 55,087 — 1840—44 — — 783.391 — 156,678 — 1815—49 — 2,060,401 — 412,080 — 1890—54 — — 27049,235 — 4 9,847 — 1855—59 — 6,562,090 — 1,312,418 — 1360 — — 1,790,337 — Den betydligare delen af spanmålsutföreln har utgjorts af de mindre dyrbara och vigiga sädesslagen. Sälunda utfördes afhafre under iren 1855—59 i medeltal pr år 735,842 och ir 1860 1,000,959 t:r mot 62,279 t:r pr år unler perioden 1830—34; af korn och malt utördes 1855—59 i medeltal pr år 234,479 t:r med införsel af 28,643) och 1860 429,899 t:r mot 14,157 i medeltal pr år under perioden 1830!