Göteborgsposten – 16 juli 1863, sida 1

vette åt den af folk hvimlande stråkväg, som för till Madeleine. Eleanor upphof ett rop, när hon såg ut och hela boulevarden låg liksom för hennes fötter i sin strålande prakt, men hennes far var alltför sysselsatt med kyparen och matsedeln för att märka detta utbrott af hennes förtjusning. Mr Vane var en apikurs och var stolt öfver sin talang i att beställa en middag. I anordning af en måltid inlade han numera mycken finesse, ty fattigdomen hade lärt honom alla slags diplomatiska konstgrepp, hvarigenom han kunde liksom blanda sparsamhet och slöseri. Han beställde den ena rätten efter den andra för en, i afsigt att dela dem med sitt barn. Några ostendiska ostron, litet soppa — pur6e certey — litet biff med oliver, en normandisk tungfisk, en fjerdedel af en stekt kyckling och en Charlotte plombiere. Det var längesedan Eleanor varit med om sin fars epikureiska måltider, och hon gjorde heder åt denna anrättning, oaktadt boulovarden nedanför ej upphörde att taga hennes uppmärksamhet i anspråk. Rätterna följde något långsamt på hvarandra, ty kyparne voro mycket upptagna, och solen stod lågt på det molnfria himlahvalfvet, när mr Vane och hans dotter gingo från restauratören. Det var sent; ljusen började lysa genom en varm hvit dimma, och hettan hade blifvit mera tryckande på aftonen. Parisarne sutto vid de små marmorborden på trottoirerna utanför kafåerna flägtande med tidningsbladen och oupphörligt drickande fradgande drycker.