Göteborgsposten – 15 juli 1863, sida 1

1A dan nationalekonomiska mötet, med ett föredrag rörande mortaliteten i Stockholm, förmodligen i Stockholms gränder. Man hade annars kunnat förmoda, att denne herre skulle uppträda i paleontologiska sektionen, t. ex. med ett föredrag om Kjökkenmöddingerne i Fäderneslandet, dertill hade han just varit lämplig person. — Idag hafva naturforskarne, gynnade af det grannaste väder, begifvit sig till Mariefred och Gripsholm, dit flera ångfartyg naturligtvis begifvit sig på lustresa. Ännu en gång återkommer jag till Lapinskis expedition. Jag omtalade i ett bref ett rykte, att expeditionen icke velat gå i land. Detta lärer verkligen vara faktiskt. Det berättas här att under så kritiska omständigheter chefen på Orädd, kapten Pantzerhjelm, telegraferat hit och sått till svar helt lakoniskt: Inställ utspisningen! hvilket haft åsyftad verkan. Sedan polackarne under 8 timmar icke fått så mycket som en knalle en gång, funno de för godt att bege sig i land. Man tillskrifver grefve Manderström detta fiffiga påhitt som hade så präktig effekt — en riktig knalleffekt, skulle man kunna våga sig på att säga. — Den så mycket omtalade och omskrifne Stephan Poles är f. n. här i staden; han satt igår i Strömparterren, der han snart fick mångas ögon på sig. Jag känner ej om alla beskyllningar man riktat mot den unge mannen äro sanna eller icke — en bland beskyllningarne mot honom är ju också att han är jude! — Men så alldeles helt måtte det ej stå till efter som polska regeringskommissarien hr Demontowicz nekat Poles ett begärdt intyg att han skulle stå alldeles ren i hela Malmo-affären. Så berättas det här. Poles är en helt ung man, med ett godt och intelligent utseende. Vrövlet rörande Mindre Teaterns pensionskassa är nu ändtligen stilladt, sedan hr Stjernström arrangerat så, att kassan får öfvertagas och förvaltas af dem för hvilka den ursprungligen var beräknad. Dessa hafva nu beslutit öfverlemna hela kassan till Artisternas och litteratörernas pensionskassa — få nu se bara om den vill öfvertaga besväret med förvaltningen, det är knappast att förmoda. Besynnerligt nog har hr Stjernström drifvit den satsen, att kassan vore fästad vid murarne icke vid institutionen såsom sådan, och detta oaktadt i gåfvobrefvet uttryckligen står föreskrifvet hvilka Mindre teaterns sujetter skulle blifva delaktiga af donationen. Från d. 1 dennes finnes Mindre teatern ej längre och K. M. talar sjelf i sitt reglemente om f. d. Mindre teatern, hvad under således om sujetterna sjelfva ville taga hand om sin egendom och ej tillåta den gå upp i k. dramatiska teaterns pensionskassa? Såsom sagdt, hr Stjernström har gifvit med sig och allt är klart från det hållet åtminstone. — Ännu en sujett af t. d. Mindre teaterns personal har blifvit engagerad för Göteborgs scen, nemligen hr Ahlström, en ung man med godt utseende och goda sceniska anlag. — Nå, den Dahlqvist som ännu en gång tänkte på att ätventyra sig på Vesterbroes teater i Köpenhamn; han valde Klampenborg i stället, såsom kändt. För många är sedan, då Dahlqvist ännu räknades till de s. k. rusarne — han har modererat sig sedan dess — uppträdde han en afton på Vesterbroes teater i några monologer: Carl XII vid Fredrikshall. Carl IX:s dröm 0. 8 v. Nielsen lefde på den tiden och var också på spektaklet. Bifallet var måttligt, ty publiken var måttlig, så der bortåt 30 personer; teatern rymmer 1,500 personer. Under en entreakt inkommer Nielseni klädlogen till Dahlqvist, som var vid det miserablaste lynne och värre blef det när Nielsen vid sitt aflägsnande yttrade: Rei, min gode hr