Göteborgsposten – 14 juli 1863, sida 1

ER —— —L— —b— Medan kabinettet i Petersburg sofver på saken den ena natten efter den andra i stället för att afgifva det definitiva svaret på de tvenne stormakternas noter, spelar Muraview alltjemt sin hemska roll con amore och tränger sjelsva Berg i skuggan genom sin gräsiga energi. Man måste erkänna att denne blodsdomare icke gör något afseende till personen. Ådelsmarskalkar, tredsdomare, furstar, grefvar och mäktiga magnater, prester och leviter — alla hängas, skjutas, deporteras och pinas de utan nåd och förbarmande. Det vackra könet kan icke påräkna någon mildring i domstolen hos den omensklige barbaren; tvertom tycktes han finna ett särskildt nöje i att utgjuta sin vredes skålar öfver dem, ätven i fråga om den obetydligaste sak. Och oaktadt hela Europa högljudt protesterar mot dessa nidingsdåd, lemnar kejsaren honom alltjemt nästan oinskränkt makt i de länder han skulle återskänka ordningens och lugnets välsignelser. Huru länge skall han — huru länge skola den kejserliga viljans öfriga verktyg tå dritva sitt spel bland detta folk, som blott begär att få vara i fred, att slippa undan den ryska despotismens outhärdliga mara: Det vet Gud — och kanske Napoleon. Vi lefva i mötenas tidehvarf. Det är ej blott hos de cisoch transatlantiska anglosaxerna, som möten kommit att spela en så vigtig roll under de senaste decennierna; äfven i andra i politiskt hänseende mindre utvecklade länder tyckes man nu ha kommit derhän att mötena skola, liksom klockarne i visan, allting bestyra! Så ha vi här i vårt kära fosterland på några få månader haft ett ganska respektabelt antal mer eller mindre allmänna, mer eller mindre storartade och stortaliga möten, som afsett att skrufva oss framåt på kulturens bana. Så ha vi ju t. ex. haft det nationalekonomiska mötet, läraremötet, naturforskaremötet, jemte andra mera partiella möten såsom skarpskyttemöten, folkskolläraremöten och sångföreningsmöten i diverse landsändar. Och nu kommer ett landtbruksmöte att stånda der nere i det feta Skåne uti det lilla gemytliga Helsingborg, och det skall, enligt hvad som förljudes, illustreras genom två eller tre särdeles höga agronomers närvaro Eller med andra ord, samtidigt med landtbruksmötet blir ett kungamöte — en sammankomst mellan det skandinaviska Nordens begge suveräner. Al delta sista möte väntar man sig de icke minst vigtiga resultaterna. Kung Carl och kung Fredrik komma, menar man, icke precis för roskull tillsammans i dessa oroliga tider, ehuru det är att antaga det de begge lefnadsglada monarkerna skola göra den korta samvaron så angenäm sig göra låter. Ätt politiken ej kan helt och hållet förvisas från de kungliga tete-å-teterna är en gifven sak. Den slesvigholsteinska härfvan blir trassligare med hvarje dag; hr Halls smidiga, men alltför varsamma fingrar, få allt svårare för att reda den, och kung Fredrik skall säkert stanna i stor förbindelse hos kung Carl, om denne genom ett verkligt karlatag hjelper honom ur hans förlägenhet. Det tyska förbundet har länge morrat mot Danmark, och det ser nästan ut som om det skulle ha god lust att pröfva huru detta kan uthärda angreppet af de mer eller mindre fruktansvärda tänder, som tituleras förbundskontingenter. Till och med de argaste helstatsmännen i Danmark börja nu att inse nyttan af ett förbund med Sverige ill stäfjande af en ny invasion från Tyskand; och man hoppas att kung Fredrik, som ngalunda är bortkommen, när det gäller att vara vältalig i egen sak, skall lägga sina ord så väl, att en allians skall derur uppspira. Det blir då helt visst också det danska ma— ONE — —