Göteborgsposten – 14 juli 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af sorf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Jo, jag vill tänka derpå, svarade han med en ton af blandad bedröfvelse och harm — en hederlig mans harm, som protesterar mot en vanärande beskyllning. Jag vill tänka derpå, Eleanor. Jag har blifvit kallad en tjuf — en tjuf, Eleanor. Jag tror att jag aldrig skall glömma det. Nu vore de på Rue de la Paix. Georg Vane kände väl till bankirens kontor, ty der brukade han upptaga sitt månatliga uppehåll, enligt anvisning på Blount C:o. Han lemnade Eleanor i förstugan och gick upp till det i första våningen belägna kontoret; och han kom tillbaka efter fem minuters förlopp med en packe banknoter i den ena handen och en liten förtjusande rulle napoleoner i den andra. Banknoterna fladdrade behagligt för sommarvinden, när han visade dem för sin dotter. — Vi skola genast fara till madame Marly, mitt kära barn, sade han muntert. Man skall icke få skäl att kalla mig en tjuf. Du skall skrifva till din syster med eftermiddagens post och säga att jag ej försökt att plundra dig. 1) Forts fr N:o 158