Göteborgsposten – 13 juli 1863, sida 1

SN I mannen. Jag vill roa dig. Du får tillbringa förmiddagen, som du tycker, och sedan äta vi middag på Boulevard Poissonnoir. Jag har fått ett bref från mrs Bannister; det kom, innan du stigit upp. Jag skall upptaga hundrasex pund vid Rue de la Paix. Hundra skola betalas till madame Marly, och de sex skull jag sjelf ha; de äro mitt månadsanslag efter trettio shilling i veckan. Mr Vane suckade, när han nämnde summan. Det hade varit bättre för denne gamle ruinerade slösare, om han fått sitt anslag för veckan eller för dagen, ty han brukade ita! middag på Trois Fråres och nyttja ljusa halmfärgade handskar och en blomma i knapphålet i månadens början och mot dess slut lefva på kaffe och hvetebröd. Han vek upp den smala pappersbit, hvarpå hans äldsta dotter skrifvit bankirens adross och den summa, som mr Vane skulle begära, samt betraktade dokumentet belåtet, nästan stolt. Den, som icke kände hans flyktiga och sangviniska karakter, skulle ha undrat på den förändring, som hans väsende undergått sedan föregående afton, då han gret öfver sin dotters grymhet. Då var han en ömklig och förödmjukad gubbe, krossad af sorg och blygsel; nu var han ung, vacker, glad, trotsig, stolt, färdig att ännu en gång gå ut i verlden och blanda sig med fjärilarne. Han njöt af det angenäma medvetandet att ha penningar att gifva ut. Hvarje ny fempundsnot gaf ny ungdom och lycka åt Georg Vane. Fadren och dottren gingo ut tillsammans och slagtaren afbröt sin sysselsättning för att stirra efter miss Vane, och slagtarens yngsta barn, en liten mamsell i kambriks