Göteborgsposten – 13 juli 1863, sida 1

ka på Institutet vunnits vid undervisningen af en blind och döfstum goeso från Dalarne, vid namn Magnus Olsson. Född år 1844, blind, döf och stum vid 7 års ålder, intogs han på institutet då han uppnått 15 år. På fyra år hade gossen lärt sig att tala genom tecken med händerna, uppsätta sina tankar medelst upphöjda bokstäfver, skrifva samt räkna (till och med division) hvarpå också öfvertygande prof på stället aflades. En annan blind elev från institutet uppläste ett stycke ur Nya Testamentet ur en med upphöjda bokstäfver tryckt bok. Konterensrådet prof. Forchhammer redogjorde derefter för sitt lands geologiska karakter. Danmark är Skandinaviens lågland. Den djupa ränna som under namn af Skagerrak och Kattegat med en nästan likformig bredd skiljer Jutland från Norge och Sverige, har en naturlig förklaring deruti, att en starkare partiol upplyftning af någon del af jordens yta nödvändigt måste åtföljas af en motsvarande depression, helst i dess närmaste granskap, likasom det ock vid de djupa fjordarne på Jutlands ostkust visar sig, att de lodrätt resta jordlagren der bortsköljts af hafvet. De äldsta christalliniska och metamorfoserade bergarterna finnas i Danmark endast på Bornholm. Närmast i ålder kommer den till Triasformationen hörande Keupern, som dock på den grund är något tvifvelaktig, att desamma karakteriserande landförsteningar äfven tillhöra Liasoch Jurafamationerna. Bättre konstaterad är sistnämnde formation, som med sin stenkolsbildning uppträder på Bornholm och i Skåne samt äfven spåras i Jutland norr om Limfjorden. Dernäst kommer kritformationen hvars gronsandsbildningar äro de enda, för hvilka grundtyperna äro att söka i Danmark. Den kallas också af fransmännen terrain donila. Kritan framträder nästan öfverallt i Danmark, der kustlinien springer ut i uddar och näs, såsom på Amager, vid Stevens klint, Möen m. m. Brunkolsformationen, som egentligen tillhör mellersta Buropa, utmärkt genom styf bördig lerjord, brunkol och jernsand, förekommer i Jutland, söder om Limfjorden, i Slesvig och Holstein. Den sista redan afslutade formationen är rullstensformationen, hvars yngsta och tör Danmark mest karakteristiska led är ahlsanden på Jutlands hedar, hvilken återfinnes i Hannover, Holland, Belgien (Campanine-sand) och motsvarade Nordsjöns urgamla strand. Föredraget förtydligades genom en förevisad geologisk karta öfver Danmark. Prof. Faye vidrörde i ett temligen vidlyftigt och något oordnadt föredrag det bögst betänkliga förhållandet som ej blott framträder såsom resultat af nyare tiders statistiska observationer, utan ock röjer sig i välmenta, ehuru ofta förfelade försök att bereda qvinnorna en mera sjelfständig samhällsställning, att nemligen qvinnkönet i alla Europeiska länder i antal är ej obetydligt öfverlägset mankönet. Ehuru flera gossebarn i allmänhet födas är likväl dödligheten, särdeles i de allra första lefnadsåren, bland dem så öfvervägande att t. ex: Sverige öfverhufvud har 109 qvinkön mot 100 mankön, i städerna till och med 116, det mest missgynnande förhållande som något europeiskt land har att uppvisa. I London är det 113 mot 100. Anledningen dertill att relativa antalet af födda gossebarn i olika länder, stånd och lefnadsförhållanden mycket varierar, har man trott sig finna deruti att när fadren är äldre än modren, fostret snarare blir en gosse än en flicka. Vid lika ålder, och än mera der fäderna äro yngre än mödrarne, blir antalet af nyfödda flickebarn tillochmed större. Talaren som mer än en gång framhöll vårt säderneslands erkända öf