Göteborgsposten – 13 juli 1863, sida 1

armar, hvad jag är glad öfver att få se Fido igen! Ni talade aldrig om honom i edra bref och derför fruktade jag att ni kunde blifvit af med honom eller att han var död. Men här är han lika söt och lika smutsig som nånsin förr. Pudeln, som var klippt alldeles som andra pudlar och som var framtill hvit och krusig och baktill rödaktig och slit, besvarade lifligt miss Vanes smekningar. När hon satte honom ned på det glatta golfvet, sprang han omkring hennes knän och tjöt vildt af förtjusning. Han fick icke lof att ligga om nätterna i mr Vanes rum, utan han sof i ett ruskigt uthus bakom slagtareboden, och af detta skäl hade Eleanor icke sett honom, då hon kom till Ruc VArcheveqne. Den nnga flickan längtade så mycket efter att gå ut! med sin far och blanda sig på boulevarderna ibland de glada sysslolösa menniskorna i denna märkvärdiga stad der ingen tycks vara bedröfvad eller ha brådtom, att hor skyndsamt förtärde sitt kaffe och sedan sprang in i sin lilla sängkammarc för att kläda sig för promenad. Hon kom ut efter fem minuters förlopp klädd i en sommarkappa af svart siden och en hvit genomskinlig hatt, som låg lik ett lätt moln öfver hennes glänsande, kastanjefärgade hår Detta präktiga hår föll nedom hatten strömmande öfver skuldrorna likt ett gyllene regn, ty hon hade ännu icke hunnit derhän att ha det rika håret flätadt och uppfästadf i en hård topp i nacken. — Nå, snälla pappa, hvart skola vi gå? — Hvart du vill, min älskling, svarade den gamle