Göteborgsposten – 11 juli 1863, sida 1

Vjerde allmänna Folkskolläraremötet i Jönköping. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). (Forts. fr. n:o 156). Tisdagen d. 7 Juli. Sedan mötets deltagare efter middagen änyo samlat sig, företogs öfverläggning öfver S:de frågan: IHuru bör undervisningen i svenska språket meddelas för att blifva praktisk och gagnande, ven med afseende på tankarnes klädande skrift? Hr Holmberg ansåg att man härvid borde följa den Svedbomska ordningen, neml. att börja med satsläran, Hr Berg ville deremot icke börja med satsläran, utan med ortografien samt derfter etymologien och ansåg det lika lätt för barnet att inlära den latinska terminologien, som att lära sig svenska benämningar på ordklasser m. m. Barnen hafva dessutom en väsendtlig nytta ; häraf, då de i framtiden möjligen få göra bekantskap med något annat språks grammatika. Hr Österdahl förordade den Svedbomska metoden, hvarigenom äfven etymologien lätt inläres. Hr Lundeqvist trodde, att den grammatikaliska undervisningen sker bäst mundtligen hvad satsläran beträffar. Samtidigt bör läsningen af etymologien ske. Att man i hvarje fall börjar med ortografien, vore gifvet. Ordf., lektor Rundbäck, meddelade att språkläran ytterst litet kunnat öfvas i Smålands skolor, då så mycket föregående ej medhunnits. Ansäg att undervisningen i svenska språket tillsvidare lämpligast kunde ske i sammanhang med innanläsningen. Hr C. (i. Svensson förordade skrifning af små uppsatser af barnen sjelfva. Hr Lundeqvist ville ej medge att det, säsom ordf. sagt, stode så illa till uti Smålands skolor. Ville föröfrigt att svenska språket skulle utgöra skolans vigtigaste ämne, näst kristendomsundervisningen. Härmed var diskussionen öfver denna fråga slutad, och resolutionen blef jemte hvad under diskussionen förekommit, att mötet ansåg diktamensoch skriföfningar vara särde les lämpliga. Man öfvergick derefter till 17:de frågan. Huru böra de till skolan hörande anteckningsböcker, som af läraren föras, vara beskaffade, och vore ej närmare bestämmelser genom lag i detta hänseende önskliga ? Efter en kort diskussion ansåg mötet likhet härutinnan önskvärd och att lagstadgande härom vore nyttigt. 18:de frågan. Hvad kan och bör skolläraren göra för att förbättra kyrkosången L Hr Lundqvister förordade anskaffandet af skolorglar. Upplyste att bonden Aug. Svensson i Bästhult Krakebo tillverkar förträffliga sådana (enstämmiga) för 30 rdr rmit. Hr Olsson (fr. Stockholm) ansåg det böra åligga organisten och klockaren att bestrida sångundervisningen i församlingen. Hr Hesselblad förordade skol-orgel, dock icke pipverk, utan orgelharmonium. Hr Johansson hade funnit, att kyrkosången är sämst i de församlingar, der orgel finnes. Hr Jacobsson ansåg felet härtill vara, att organisten ej alltid rätt uppfattade orgelns ändamål, utan oftast qväfde sången, istället för att ackompagnera densamma. Lätt, på 5 minuter, kunde noterna inläras, om man lät tummen vara noten E och såvidare G, H, D, F, en för hvarje finger. Resolution fattades ej. 19:de frågan: Ilvad kan skolläraren göra för sockenbibliotekers tillkomst och flitiga begagnande, samt hvilka ämnen böra företrädesvis väljas för en sådan boksamling? Af den diskussion, som i anledning häraf uppstod, framgick, dels att man ansåg, det folkskolläraren kunde göra endast ganska litet för saken, hvad bibliotekers inrättande vidkom; att de, väl valda, hade stor nytta med sig och vore att anse som en skola, hvarföre de endast borde omfatta böcker, hvilka äro Lå