Göteborgsposten – 11 juli 1863, sida 1

sångröst, på det han, dock så piano som möjligt, kunde vid pålarnes neddrifning sjunga! den gamla pålningsarian. — Bland allmänna arbeten, som särskildt för jena att tagas i ögonsigte, är sprängningen och genomgräfningen för jernvägens framdragande nedanför cellfängelset. När man ser det storartade arbetet, inbillar man sig i början att det skall blifva en kanal, ett antagande hvartill det vatten, som samlat sig i den i hälleberget sprängda högst ansenliga fördjupningen, äfven ger skälig anledning, liksom ock de murbeklädnader at gråsten, hvilka appliceras på de ställen, der genomgång blifvit gräfd. Tillsvidare kan dock ej arbetet fortsättas åt hamnen till, ty artilleriets laboratorium står ännu i vägen och har ej kunnat springa i luften, trots man sprängt så godt som i dess knut. Våra goda vänner på Hisingen, af hvilka vi äro vana att mottaga allt möjligt godt, n. b. för kontant betalning, hafva under senare miitterna sökt och lyckats att gratis skänka oss något hvaröfver vi varit mindre tacksamma. Torfbränning har nemligen på flera ställen egt rum, och röken har i tjocka moln lägrat sig öfver staden, synnerligast öfver dess norra del. De goda IIisingsboarne hafva dock tro ligen ej för afsigt att härigenom bringa oss i speke, ty då skulle ju bl. a. deras ägg blifva förlorade.