Göteborgsposten – 11 juli 1863, sida 1

till nytta för detta och för ett kommande lif. I Framförallt må romaner ej i dem förekomma. Dagens öfverläggningar voro härmed slutade, och mötets deltagare, hvilka nu uppgingo till ett antal af 155 st. åtskildes, för att dagen derpå ånyo sammanträda. Onsdagen d. S Juli. Dagens förhandlingar öppnades med bön och sång. Under denna dag skulle, enligt förut fattadt beslut, de frågor förekomma, hvilka angingo roligionsundervisningen. Af dessa företogs först till skärskådande te ragan; tIvad kan göras, på det att den af katekesförfattaren i herinran gifna föreskriften, vatt icke till utanläsning förelägga barnet något, som det icke efter sina förmögenheter begriper samt tillika erkänner såsom sannt, nyttigt och användbart i lefvernet, blifver iakttagen i våra folkskolor? Hr Holmberg ansåg det omöjligt att genast kunna förklara allt, utan böra lärostyckena för hvarje gång de genomgäs så småningom allt mer ocb mer förklaras. Kristendomens hufvudsanningar vore föremål för både tro och vetande; 100-åriga teologer finna alltjemt nytt uti Guds ord. Hr Olsson trodde, att, om längkatekesenskulle vara läroboken, ändamålsenlig förklaring i skolan ej skulle vara möjlig. Hr Brink höll ett långt, till stor del bredvid saken gående föredrag om undervisningen i kristendom i allmänhet. Hr Strömberg önskade i anledning häraf, att man ej skulle upptaga den knappt afmätta tiden med hållande af långa föredrag, och ej rida på den vådlige käpphästen, att vilja förstå allt. Hvad kristendomsundervisning vidkom, voro läroböckerna i många fall olämpliga; den ena förklaringen t. ex. förklarade den andra 0. s. v. Änskönt man af barnet fått ett ja på frågan, om det erkänner såsom sannt, nyttigt och användbart i lefvernet hvad lärostycket innehåller, är det dock omöjligt att säga huruvida barnet gör detta erkännande i sitt hjerta. Hr Svensson påpekade, att sjelfva Luther erkänner att han, fastän han sjelf sammanskrifvit katekesen, ändock icke kunde säga sig förstå och kunna den. Hr Strömberg ville veta, om det verkligen är en skyldighet för barn, som skola konfirmeras, att kunna langkatekesen? Hr Lindqvist trodde ej att en sådan skyldighet fanns, åtminstone enligt folkskolestadgan. Hr Pettersson hade förklarat lilla katekesen med tillhjelp af den stora; ansåg dock att minneskunskapen borde gå förut. Hr Andersson påpekade, att mycket funnes, som icke af den störste teolog kunde begripas, och dock hade dessa oförstådda sanningar för mången varit källan till ett andligt lif. Ordföranden anmärkte, att man vore öfverens derom, att allt hvad som kan förklaras, bör förklaras. Mycket häri vore föremål för allenast tro. Seminariiförest. Pettersson påpekade hvad historien lärer om gången af kristendomens utveckling, att den först meddelades muntligen och genom tradition. derefter skriftligen och slutligen affattades i vissa lärosatser, af hvilka katekesen utgör ett sammandrag. Samma gång borde ock följas vid kristendomsundervisningen. Tal. trodde ej att i vårt land funnes mänga prester, hvilka fordrade en verbal utanläsning af katekesen, hvarjemte han såsom en god källa till förklaringar påpekade Nissens Unterredungen tber Luthers kleine Katechismus. Kontraktsprosten Schmidt ansäg, att i solkskolan sör kristendomsundervisningen borde göras allt hvad som göras kunde. Förenade sig med föregående tal. i afseende å gången af undervisningen och ansåg, att lilla katekesen hvarje termin borde ord för ord genomgås vid allmänna öfningar, gemensamma för hela skolan. Seminariiförest. Pettersson fäste uppmärksamheten vid nyttan af en riktig och väl accentuerad innanläsning, hvilken ofta vore bättre än långa förklaringar. Hr Ljung ansåg det omöjligt att under närvarande förhållanden, då skolorna äro öfverhopade af inemot 100 barn och så länge föräldrarne fordra forcerande af katekesläsning, kunna genomgå och förklara allt. Prosten Schmidt ville ej råda skollärarne till annat, än hvad de i allmänhet kunna utföra. Att förklara allt, vore omöjligt. I sammanhang härmed upptogs till diskussion b:te frågan: om Lindblomska katekesen afskaffas, anses då Luthers lilla katekes vara tillräcklig för folkskolans behof; eller om så ej skulle vara, borde ej en större dogmatisk lärobok utarbetas för lärare och en mindre för barn? Hr Olsson ansåg Luthers katekes vara tillräcklig för folkskolans behof. Hr Lundeqvist deremot ansåg, att om Lindblomska förklaringen afskaffades, Luthers katekes vore otillräcklig för folkskolan. Förordade derföre en större dogmatisk lärobok för lärarne samt en mindre katekes för barnen, hvilken borde läras före Luthers lilla katekes. Ordföranden gick med mötets bifall tillbaka till 5:te frågan, för att erhålla en resolution å densamma såsom mötets åsigt. Denna blef af följande lydelse: Först när barnet läser väl innantill må utanläsning börja; förklaring af stycket bör ske dessförinnan. Det oskick, att hvarje barn hade sin särskilda lexa, borde upphöra. Lexlag borde inrättas såsom vid elementarläroverken. De skolförsumliga barnen borde nedflyttas i närmast lägre lexlag. Man öfvergick derefter åny till 6:te frågan. Hr Brink ansåg det vara en falsk pietet mot Luther att vilja göra hans katekes till den enda lä—HÅ —XLdovpeåQasssZe EEE Kb KT BR TEE KK RK KE RTR TT TNA ?—6. A tCfHt—— CV—. OCOC RANA —