Göteborgsposten – 10 juli 1863, sida 1

— ——— — zE under det han drömde om framtida lyx och patronage föl det honom aldrig in att tänka på att betala sina skulde — och höja sig ur sitt armods dystra aska en ny lysande stolt och guldfjädrad Phoenix. Han lärde sin dotter att tro detta lika samvetsgrann som han lärde henne de enkla böner, hvilka hon hvarj afton framsade vid hans knän. Trots alla hans fel, va han ingen fritänkare, ehuru den tid han egnade åt andakts öfningar var en mycket liten del af hans lif. Han lärd Eleanor att tro på den dag som skulle komma och dei lilla flickan såg den framtida glansens strålar skina öfve det penningebristens dystra moras, der hon vandrade tålig vid sin faders sida. Men den dag kom, då Georg Vane måste skiljas frå sitt barn åtminstone för någon tid. HEleanors trettonde fö delsedag förestod, och all den undervisning hon dittills er hållit var den inskränkta som bestods för halfannan guin i qvartalet i en skola nära Cheyne Walk. Under sex år inberäknadt många intervaller, då hon måst stanna hemma i följd af bristande betalning, hade miss Vane besökt den na anspråkslösa undervisningsanstalt tillsammans med dött rar af slagtare och bagare och andra plebejska innevånar i qvarteret, men när hon blef tolf år, hade de diverskällor, från hvilka hennes fars osäkra inkomster flöto, in torkat den ena efter den andra. Den lättrördaste och lång modigaste af hans kreditorer vägrade honom vidare kredit hans vänner trodde icke mer på hans historier om ute blifna penningeremisser, tillfällig penningförlägenhet och snar återbetalning, och han kunde icke mer hoppas få lån