Göteborgsposten – 10 juli 1863, sida 1

en förut, dervid de uppställda öfverläggningsrågorna indelats i 3 klasser: didaktiska, relixionsoch organisationsfrågor. Detta indelningsförslag antogs af mötet. Derefter valdes skollärarne Berg (fr. Eke3jö), Johansson (fr. Säby), Iesselblad och Lilequist att utgöra en komit för beredande af ):de, 10:de och 11:te frågorna (om undervisning i trädgårdsskötsel, gymnastik och gevärsexercis samt till huru många timmar de dagiga öfningarne i skolan böra utsträckas). Likaledes nedsattes en komitå, bestående af skolläraren Kindvall (fr. Warberg), mag. Osterdahl (fr. Linköping), skollärarne Jacobson fr. Stockholm), Nyblom (fr. Flisby) och Berg fr. Solberga), att bereda frågorna 13, 14, 15 och 16 (om tjenligaste läroböckerna och skolmaterielen, om läsordningen och ett gemensamt schema samt om tjenligaste hjelpredan vid bibelförklaringar). Till dessa komiteer skulle mötets öfriga medlemmar hafva rättighet att efter behag ansluta sig. Öfverläggningarne togo derefter sin början öfver I:sta frågan, så lydande: Hvilka äro folkskolans och folkbildningens förnämsta hinder, och huru kunna dessa undanrödjas? Skolläraren Holmberg (fr. Göteborg) trodde det största hindret vara det ringa intresse, som föräldrar i allmänhet ädagalägga för sina barns goda uppfostran. Skolläraren Johansson (fr. Säby) påpekade att folket mångenstädes anser bildning och kunskaper såsom hinder för arbetet. Denna folkets uppfattning borde på allt sätt motarbetas. Skolläraren Berg (fr. Ekesjö) ansåg att barnen ej borde få utgå ur skolan utan betyg af skolläraren om minimikunskaper. Skolläraren Kindvall (fr. Varberg) ville kortsattadt framställa såsom hufvudsakliga hinder: 1:o) allmogens likgiltighet sör en förbättrad solkundervisning, och 2:o) en hos kommunerna och skolråden i allmänhet alltför långt drifven sparsamhet i fråga om uppoffringar för ett ändamålsenligt ordnande af folkskoleväsendet. Kyrkoherden Wiström (fr. Grenna) trodde de egentliga hindren vara: De stora afståndena i de större församlingarne, för stort antal lärjungar i flertalet af folkskolorna samt intagandet af nybörjare i skolan. För undanrödjandet af det senare voro småskolor behöfliga, men man bör akta sig, att man icke uteslutande får småskolor. Bemötte förre talarens påstående, att svenska folket skulle vara liknöjdt för sina barns undervisning. Skolläraren Ekekrans ansåg det första hindret, folkets likgiltighet, så småningom skola försvinna, då folket är på god väg att rätt uppskatta folkskolan. Det andra hindret vore skolstyrelsernas liknöjdhet och oerfarenhet, det tredje blandningen af stora och små barn i skolan, hvilket kunde förekommas genom skolans delning i 2 afdelningar, och slutligen funnes ett fjerde hinder, hvilket ofta låge hos lärarne sjelfva. Skollär. Lun deqvist protesterade mot att det största hindret skulle ligga hos svenska folket. Beklagliga undantag kunna visserligen finnas, men såsom en allmän sats kan man dock säga, att folket vill det dess barn få undervisning. Tal. ville hafva inskränkning uti vexelundervisningsmetoden samt föreslog, att skolorna ej skulle upprättas efter församling, utan efter folkmängd. Betviflade, att en sådan ytterlighet i afseende å småskolors inrättande, som man kommit till i Kalmar stift (der mot hvarje folkskola funnos 20 småskolor), vore nyttig. Ett lagom förhållande dessa emellan vore önskligt. Skolläraren Ljung. Stadgandet att de barn, hvilka af fattigdom hindras, skola på sattigkassans bekostnad hållas i skolan, har af vederbörande alltför mycket blifvit förbisedt. Kunna föräldrarne på något sätt försörja barnen, få de göra det så godt de kunna, och ingen frågar då efter om de komma i skolan. Åtnjuta barnen deremot fattigförsörjning, så fäster fattigvårdsstyrelsen icke afseende på, hvar barnen få den bästa föräldravården, utan hvar de för billigaste priset kunna mottagas. Skolgången försummas sedan snart sagdt helt och hållet. Skolstadgans bestämmelse är, att såväl den sattiges barn som den rikes skola få inhemta så mycket som tid och anlag medgifva. Detia iakttages icke; derföre böra vi arbeta derhän, att vederbörande må lära sig iakttaga hvad författningarne bjuda. Skollararen Lindqvist. Det egentligaste och djupast liggande hindret vore den likgiltighet, som är rådande för kristendomen. Vore denna sann och lefvande, skulle det vara bättre stäldt med skolan. Skolinspekt. Wikander. Tillräckligt många hin