Eleanors Seger. Al fors. till Lady Audleys Hemlighet.v) Han hade hundrade gånger försökt att öfverskrida fiendens gränser och lika många gånger misslyckats deri; men hans sangviniska natur trotsade hvarje förödmjukelse, och han trodde ännu fullt och fast, att när Maurice de Crespignys testamente en gång skulle öppnas, han sjelf skulle befinnas vara arftagare af sin gamle väns hela förmögenhet. Han glömde att Maurice Crespigny var några år yngre än han, ty han hade på senare tider alltid hört honom skildras som en svag sjukling vacklande vid grafvens rand, medan han sjelf var rak och högbröstad och hade något martialiskt i sitt utseende — ja, så martialiskt att skiltvakterna i parken brukade salutera, när han passerade, i den tanka att han var en militärisk magnet. Ja, han trodde att den dag skulle komma, då den stackars de Cressigny — han talade alltid om sin vän med viss medlidsam ömhet — skulle sjunka i sin graf, och han sjelf skulle få herrska på Woodlands med sin älskade Eleanor, sålunda hämnande sig på sina otacksamma äldre barn, och börja nya räkningar med sina gamla borgenärer — 4) Forta fr N.a IKR