Göteborgsposten – 9 juli 1863, sida 1

rt f7Y)NFNIT-IIAJ BOHIRIVRA .17k oo Friherre af Ugglas, landshöfding i Linköping, eger vida större inflytande på riddarhuset än brodern, den ofvannämnde grefven af samma nama. Ilan besitter mindre förmåga som talare, men större slughet än denne, och har gjort sig särdeles populär inom sitt län, der han lärer vara lika omtyckt af de rika magnaterna, som af den styfsinnade allmogen. Såsom ledamot at statsutskottet har han i afscende på jernvägarne varit särdeles nitisk, och i den riktningen gått så långt, att då utskottet påyrkade, det kommunerna skulle förpligtas kostnadsfritt upplåta mark till de stambanor som af staten hädanefter blifva byggda, så lyckades friherre af U. att så detta, onekligen välbetänkta förslaget af två stånd ogilladt, hvarigenom det skamliga prejeri för hvilket staten städse varit utsatt, då jord för dess räkning exproprieras, möjligen kommer att fortfara. Ingen kan förneka grelve Eric Sparres förmåga såsom talare, icke heller hans beläsenhet i den juridiska litteraturen; men ingen annan talare yttrar sig med större anspråk på oselbarhet, och få talare åstadkomma ett mindre behagligt intryck, än han. Hans organ är oangenäm, fördraget aflekteradt, och han upparbetar sig ofta, då han riktigt vill göra intryck på åhörarne, lill en pathos, som nästan alltid är falsk och ej sällan löjlig. Hans åsigter äro i grunden konservativa; men han gifver med sig elter hand, om pålryckningen är stark, ty han vill gerna anses frisinnad. Visserligen har det några gånger blifvit sagdt, att han varit påtänkt till justitieminister; men ifall fråga derom uppstått på fullt allvar, så kan med visshet sägas, att tilltället dertill numera är förloradt, och för alltid, ty hans inträde i konseljen skulle helt enkelt innebära en reaktion af den aldra betänkligaste art. Det inflytande som grefve Sparre förr egde på riddarhuset har numera helt och hållet forsvunnit, och orsaken dertill är hans i alla riktningar framträdande superlativa småaktighet, hvilket utgör ett hufvuddrag i hans karakter. Hans mesquineri utgör ett ofta förekommande samtalsämne, och exemplen på detsamma äro lika talrika som löjliga. Man har också i detta fall icke undseende med honom, enär han eger en högst betydlig förmögenhet. Emellertid erkännes, att han såsom landshöfding utvecklat en berömvärd energi, och att han i nyssnämnde befattning åstadkommit stor nytta inom sitt län. Statsutskottets nuvarande ordförande tillhör de ytterst så som icke sökt, utan uppsökts af lyckan. Grefve Cronstedt, som i yngre åren var en särdeles lesnadsglad man, avancerade på tjenstebanan icke längre än till auditör, och på hofbanan allenast till kammarjunkare, innan han för kort tid sedan befordrades till landshosding i Westmanland. Hvad är det som förskaflat honom en al så många eftersökt plats? Man skall svara, och svara enhälligt: hans ädla karaktär, hans briljanta hufvud, hans mångsidiga erfarenhet i administrativa värf, hans ovanliga arbetsförmåga och hans lika stora praktiska duglighet. Grefven på Fullerö, som han öfverallt i Westmanland lärer kallas, har under en lång följd af år delat sin tid mellan kommunala göromål i olika riktningar och skötseln af der stora fideikomisset Fullerö som tillhör hans bror, hvilket han på det mest oegennyttiga sätt förvaltat och förbättrat. Såsom ordförando i Statsrevisionen ädrog han sig stor uppmärksamhet både för sin skicklighet och sin humanitet, och såsom ordförande i Statsutskottet vid innevarande riksdag har han städse visat en opartiskhet som af alla ledamöterna högt lofordas. På riddarhuset uppträder gretve Cronstedt nästan aldrig såsom talare, ehuru han eger en ganska stor förmårn an vor FEEDS VARS 74 ITNE ONANI LEAD VA AA AAA 2