Göteborgsposten – 8 juli 1863, sida 1

— — — —— bildningar af gamla dyrbara kopparstick af holländska, engelska och franska mästare, lika förvillande troget årergifna som Rudbecks ÅAtlands. Expyositionen förtjonar verkligen att ses och publiken har den fallit i smaken; det är också någonting nytt i sitt slag och roligt nog är det att se en mängd personer, ofta nog vänner och bekanta, på detta sätt exponerade. Afgilten är dertill moderat: 50 öre på söcknedagar och 25 öre på söndagar. Tre af det upplösta Ostenska sällskapets medlemmar gåfvo i dag kl. I en musik-matinåe i k. teaterns stora soyer, som teaterdirektionen beredvilligt upplåtit åt fru Beck-Weixelbaum, m:ll Granitzer och hr Laske. Efter en hastig öfverräkning tycktes åhörarne utgöra femtio, af hvilka väl en stor del infunnit sig på fribiljetter. — Stackars menniskor, äfven här förföljda af motgång! Jag trodde att jag skulle finna en stor samling af medlemmarne af Stockholms teatrar, villige att hjelpa i nöd varande kolleger, men nej! icke en enda fanns der. I sanning verkligen hjertlöst! De utförda sångnumren ackompagnerades på ett skrälligt piano af en beskedlig elev vid musikaliska akademien, så att konstnjutningen var ganska måttlig. Midt under det fru Beck sträfvade med Arditis vals Il Baccio kom vaktparaden under full musik öfver Gustaf Adolfs torg, och man må tänka sig hvilken effekt detta gjorde! De exeqverande sågo sorgsna ut, publiken likaså och det hela var från början till slut sorgligt. — Men till något gladare! Hvad gör icke tysken för pengar? Här om morgonen infann sig hos undertecknad en ung man, uppfiffad i svarta kläder och hvita handskar. Han yttrade på tyska, att han var medlem af det nu upplösta tyska operasällskapet, att han befann sig i en kinkig belägenhet och han anhöll derför att få ett understöd, men på det sättet att jag ville köpa en af honom utgifven Almanach öfver tyska operasällskapet, den han presenterade och den jag finge vedergälla nach Belieben. Nå, mitt Belieben var ej storartadt och jag blef således egare af denna kostliga almanach, hvilken jag här vill söka beskritva för er. Den utgöres af ett halft ark hopvikt rödt postpapper på hvars första sida står med feta typer: Ertrag statt eines Benefizes. Almanach der Deutschen Oper in Stockholm auf dem Königl. Thiergarten in Mothanders Lokal vom 14 mai bis 21 juni 1863. Allen Gönnern und Freunden der heiteren Muse, sowie der dramatischen Kunst hochachtungsvoll gewidmet von Oskar Pfundt, Sousfleur. Nederst på sidan står följande motto: Hvad hjelpa Apollo och muserna oss? De sjunga och dikta och fröjda vårt hjerta, Men magen och fickan ä tomma gunäs: Man tror visst att sången kan lindra all smärta, Men än sjungs på jorden en gammal visa: Att om man vill lefva så skall man ock spisa. På andra sidan af almanachen står en redogörelse för Eersonal-Bestand?, enligt hvilken sällskapet var belastadt med icke så få tjenstemän, såsom en Direktör och Regissör, en erster Kapellmeister, en Chordirektor, en Suffleur, en Inspicient, en Sekretair, en Kassirer stackars karl!), en Friseur, en Garderobier, en Garderobidre, en Reqvisiteur och 2 Machinister. Häretter följer förteckning på Darstellende Mitglieder, på Chorpersonalen (bland hvilken finnes en Fräulein Bekström) samt på Balletten (två mamseller och tre barn). Med stora bokstäfver står härefter: Die Kapelle bestelt aus 30 Urtoliedern. På tredje sidan står säsongens Repertoir, hvaraf inhemtas, att Hvita Frun gifvits 2 gånger, Czar och Timmerman 3 gånger, Nattlägret i Granada 2 sånger, Fidelio 4 gånger, Fra Diavolo 2 sånger, Zampa 1 gång och Friskytten 1 sång. På sjerde sidan läses två poemer, dej nr LJ