Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 2

obetydlig nedsättning i tullasgifterne å trävaror, som utgöra ett af hufvudföremålen för de förenade rikenas export till detta land. Traktaten synes egnad att öka och lätta de redan icke obetydliga handelsoch sjöfartsförbindelserne mellan de respektive länderne och torde kunna anses såsom ömsesidigt förmånlig. Baptistmålet. Såsom våra läsare måbånda minnas, hado baptistsörsamlingarne i landet ingått till K. M:t med en skrift, hvari efter en längre motivering framställdes den begaran, att hvad i 1 mom. 1 3 af kongl. förordningen d. 23 okt. 1560 stadgas ang. kristna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, icke måtte tillämpas på sökandena, hvilka, fastän deras lärosatser i vissa delar afvika från svenska kyrkans, dock anse sig bekänna den rena Evangeliska läran. A denna ansökan har K. M:t nu funnit för godt förklara, att någon åtgärd med anledning af den anmälda petitionen icke må vidtagas; gillande dervid h. exc. justitiestatsministern, af öfriga statsrådsledamöter ullstyrkta, yttrande inom konseljen. Från Finland. Helsingfors Dagblad innehåller med afseende på landtdagskallelsen en längre artikel, hvilken är väl förtjent at stor uppmärksamhet, emedan den oförbehållsamt uttalar hvad som rör sig på djupet inom de bildade klasserna i Finland. Främst fordrar bladet censurens afskaffande och full frihet åt pressen, såsom en allmän garanti för medborgarnes rätt att taga del i statens angelägenheter och såsom ett af de kraftigaste medlen att förskaska dem insigt dertill, och formulerar derefter vidare sina önskningar för det inre statsskickets utveckling: 1. att en viss tidsperiod — 3 till 5 år — lagligen fastställes för landtdagarnes återkommande; 2. att motionsrätt tillerkännes landets representanter vid riksdagen, samt att denna rätt skall genom regeringens och landtdagens gemensamma beslut iklädas samma helgd som öfriga grundlagsbestämningar; 3. att ständerna i laglig ordning tillerkännes full skattebevillningsrätt och finanskontroll, samt att cheferna för expeditionerna i senatens ekonomidepartement förklaras skyldiga, att stå till ansvar inför hofrätterna eller ständerna för de åtgärder, som inom deras departementer möjligtvis kunde komma att ske i strid med bestående grundlagar. Såsom läsaren finner, är det just sjelfva grundpelarne för en konstitutionel statssorm som bladet begär; det är de första grundvilkoren för beståndet af ett lands framåtskridande och utveckling. Och det är derföre naturligt att dessa fordringar måste ligga till grund för landtdagens arbete och strätvan; ty utan deras tillfredsställande, skola alla små lappningsåtgärder och beslut i olika riktningar sakna det nödvändiga vilkoret för deras lifaktighet och verksamhet: en af båda stats makterna erkänd garanti och en allmän opinion som med pressens argusögon tillser, att bådadera hålla sig till afgisna löften. Men det finnes så mycket att råda bot för i det finska statsskickets nuvarande tillstånd, att man möjligen på landtdagen heldre skall vilja vinnlägga sig om det lilla, som ingår i hvardagsbestyren och närmare berör en och hvar medborgares intressen, än om de principiela grunderna för detta lillas stadga, varaktighet och egen sanning. IIvarje vän af konstitutionalism må derföre anse sig Helsingfors Dagblad förbunden, som med ikraft och uppriktighet framhållit nödvändigheten af alt här ofvan nämnda önskningar uttalas. En gång blifna en stående Ir äga inom pressen, kunna de ej mera falla eller tillbakaträngas, och allmänna opinionen skall veta att lika starkt trycka på regering som ständer, för att få dessa principer klart uppställda och resolverade till bästa för Finlands utveckling på en så mycket som möjligt oberoende bana. Dagbladet gör derefter i samma artikel följande märkliga tillägg: lscende å vår ställning till Ryssland är det mest r Ftei mi rhallandet det, att vär ställning till utlandet varit så sammanblandad med dess, att vi blifva indragna uti alla de politiska förvecklingar, hvari detta stora rike genom sin ställning som oftast måste råka. Och detta åter härleder sig derifran, att vi hafva gemensam militär med detta land. Skulle denna icke vara gemensam, vore äfven nästan all fara af att indragas i Rysslands krig undanröjd, och det skulle säkert icke vara vanskligt, att i sådant fall få åt Finland erkänd samma neutralitetsrätt, som åtskilliga andra europeiska stater åtnjuta och som så nära betingas af dess ställning och så mycket ligger i alla staters välförstådda intresse. Den andra omständ:gheten, hvarigenom vårt nuvarande förhållande till Ryssland tillskyndat oss olägenhet, är den gemensamhet i myntväsende, som vi haft med detsamma. Genom det att de ka s dlarne ansetts utgöra legalt betalninesmedel i land. hafva våra egna mynt