Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 2

som nägon kan vera, ni har alltid varit god mot mig, käre, käre pappa! — Med hvad rätt förolämpar denna qvinna mig då genom ett sådant bref? frågade gubben, torkande ögonen och pekande på det skrynkliga href, som han kastat på golfvet. — Hon har ingen rätt dertill, pappa, svarade Eleanor. Hon är en grym och elak qvinna. Vi skola skicka penningarne tillbaka till henne. Hellre än att taga dem, skulle jag vilja genast gifva mig ut i verlden och arbeta för er, pappa; hellre skulle vilja bli sömmerska. Det skulle jag kunna lära snart, om jag lade mig mycket vinn derom. Jag förstår mig litet på klädsöm. Jag har sjelf sytt denna klädningen, och den sitter ganska bra; det var bara felet att jag klippte begge ryggstyckena för en sida och begge armarne för en arm, och deraf kom det sig att mer tyg kom att gå åt till lifvet än det skulle gjort, kan ni väl förstå, och så blef kjolen litet snäf. Jag skulle hellre vilja göra hvad som helst än att mottaga dessa penningar, pappa lille — det skulle jag visst vilja göra. Jag ville komma i den stora parisiska skolan, endast för att vara i närheten af er, pappa; det var det enda jag frågade efter. Misserna Bennett vilja hafva mig som half elev, haltt lärarinna; jag skulle då kunna få femton pund i lön om året, och jag skulle skicka er hvarenda shilling. Då skulle ni slippa att bo öfver en eländig bod, der köttet luktar illa, när det är varmt. Vi taga ju icke emot penningarne, pappa, eller hur? (Forts.)