slalländska Kyrkohemmanen. Till Red. af Göteborgs-Posten. Vårt kära fädernesland har den sorgliga hedern, att svårligen något annat rike kan uppgifvas, der man lik ohejdadt låtit den enskildes vinstbegär inkräkta på statens och kommunernas, genom förfäders omtanka eller gifmildhet samlade egendom. Gustaf Wasa fråntog kyrkan och församlingarna snart sagdt allt deras jordagods (jemte bästa delen af tionden) och lade det under kronan?, hvilken härigenom blef mäkta rik. Hundradefemtio år derefter var så godt som intet qvar af hela rofvet. Jordagodsen hade öfvergått i den då för n öfvermäktiga adelns händer, dels genom iningar, oftare dock måhända genom köp och förpantning, på sådana åvilkor som gemenligen erhållas, der någon genom dålig hushållning nödgas att sälja eller låna, och penningetillgången är mer än knapp. Den store rikshushållaren Karl XI reducerade, godsen och genomförde utan svärdslag en revolution, som tör alltid skulle tryggat Sveriges sramtid, om ej den allra oförsvarligaste misshushållning inom kort hade bortfuskat det hela. Vid indelningsverkets upprättande anslogos en del