Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 1

ett lägt och simpelt lefnadssätt, till att vanära sig genom en bedröflig vigilans, som ingalunda anstod en gentleman. IIan kunde ej förmå sig att erkänna det han var lyckligare i denna nya ställning och att det var angenämare att kunna gå med högburet hufvud och trottsande min på boulevarderna än att vara tvungen att fördjupa sig i mörka slingrande gränder, såsom han hade nödgats göra i det fria England. Han tog sin rika dotters bref fram ur bröstfickan på sin rock — en modern rock, fast den nu var ruskig, ty den hade sytts åt honom af en sentimental tysk skräddare, som hade gråtit öfver sin forne gynnares förändrade omständigheter och lemnat honom en klädning på kredit. Den medlidsamme tyske skräddaren hade aldrig hoppats på någon betalning, och klädespersedlarne voro en allmosa, en gäfva gifven med så oblandadt ädelmod som någon af dem, hvilka föräras i barmhertighetens heliga namn, men mr Vance roade sig med att säga det han ämnade betala den, och han skulle icke kunnat uthärda den tanken att mottaga en present af en handtverkare. Brefvet från Hortensia Bannister var icke långt. Det var skrifvet i bestämda afdelningar och med snygg säker stil. Eleanor Vane tyckte stilen såg grym ut. Gubben tog på sig en dubbellorgnett af guld och började läsa följande: Hyde Park Gardens, den 13 Aug. 1853. Min käre Fader! — Med anledning af er upprepade anhållan har jag beslutat vidtaga en åtgärd, som jag hoppas kommer att befrämja er yngsta dotters bästa.