Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 1

Ä drottning Victoria, som sjelf är så djupt intresserad i att huset IIoOhenvollern icke förverkar sina rättigheter till den pressiska tronen, skall gilva sin dotters svärmor goda råd. Dessutom har hon till gin disposition en legion teoretiska och praktiska statsmän, som ej kunna vara annat än smickrade af att få instruera det främmande majestätet i bästa metoden att under närvarande förhållanden lovera så att hennes familj komprometteras så litet som möjligt genom dess hufvudmans statskuppsexperimenter. I Italien har varit ett remarkabelt slagsmål. Jag menar naturligtvis icke en af de fejder, som så ofta förekomma mellan kung Victor Emannels soldater och kung Frans II:s röfvare, utan den märkvärdiga duellen mellan premierministern Minghetti och hans företrädare signor Ratazzi. Det visade sig att de begge herrarne, huru starka i politiken de än äro, dock äro stora klåpare i den ädla säktkonsten. De slogos, för att så säga, på måfå, och det var stor lycka att de ej skadade sig sjelfva med de vapen de dragit mot hvar andra. Resultatet blef dock att Minghettis värja stöttes i Ratazzis arm, och då tillät hedern de begge statsmännen att upphöra med den för dem ovana leken. Det är nu den ålderstigne f. d. ministerns unga makas sorgligt ljufva pligt att plåstra om det sår, som erhållits i denna pojkaktiga strid. Kung Viktor Emanuel har för sin del gifvit de begge signori en skrapa, erinrande dem att Italiens statsmän kunna ha annat att göra än att slåss med hvarandra. Att lexan var på sitt ställe kan väl icke gerna bestridas. Sydstaterna i Nordamerika ha nu åter fått vind i seglen, och Lee går Unionen in på lifvet. Hvad som mest fattas unionisterna är dugliga generaler! detta ådagalägges af dessa årens krigshistoria på det tydligaste. Saken är ej så mycket att undra på då yankees aldrig varit böjda för militäryrket utan allt intill krigets utbrott lemnat de allraflesta officersplatserna åt söner af söderns plantageegare. Emellertid vill det synas som skulle unionisterna under sådana förhållanden gjort klokast, om de annonserat efter en skicklig general i Europa — i Frankrike till exempel, der man har sådana i massa. Besynnerligt synes också att de under sådana förhållanden lemna sina skickligaste generaler utan kommando, såsom Sigel, Butler och Fremont, eller med ett mindre vigtigt såsom Rosencranz, under det de låta en sådan militärisk odåga som Hooker förvärra ställningen allt mer och mer. Dylika missgrepp gifva sannolikhet åt ryktet, som påstår att Abraham Lincoln valt sig rådgifvare i andeverlden i stället för att likt andra förnuftiga statsöfverhufvuden dertill utse menniskor med kött och blod. Förmodligen äro de andar, han frammanar hemliga vänner af slafstaterna och söker derföre att förmå honom till det ena misstaget efter det andra. I Japan rustar man sig till krig, och England och Frankrike ämna sända dit en armekår på tiotusen man för att gifva japasarne en lektion i folkrätten, så framt det sända ultimatum blir utan verkan på de halestarriga öboerna. De allierade skola då marschera direkte på Jeddo och troligen skall då kejsarens palats vederfaras samma öde som hans kinesiske kusins undergick för några år sedan, då denne sjelf retirerade till sina tartariska fäders hemland. Få se då om lika ståtliga saker sändas hem till kejsar Napoleon och drottning Victoria i första rummet och officersfruarne i andra rummet, som de, hvilka transporterades till Europa efter den föga ärofulla plundringen af det kejserligt kinesiska sommarpalatset. Måhända har Kubo, vara emkneem——————————————————— — — sätt. Man igenkänner sett lågt och simpelt le enkänner man Hortensia len bedröflig vigilans, s