Göteborgsposten – 7 juli 1863, sida 1

.Di 22225—;— ——— modig gerning på ett ädelmodigt sätt. Man igenkänner buggormen på dess sting, och så igenkänner man Hortensic också. Hon gifver, men hon förolämpar dem, som mottaga hennes — hum — almosor. Skall jag läsa upp hennes bref för dig, Eleanor? — om ni så vill, käre pappa. Den unga flickan hade satt sig litet sjelfsvåldigt p: kanten af sin fars ländstol och lindat sin mjuka rund arm kring hans hals. Hon älskade honom och trodde honom. Verlden, som fjäsat för honom och beundrat ho: nom, då han kunde skryta af sådana bekantskaper som prinsen-regenten Sheridan, sir Francis Burdett, lord Castle reagh, mr Pitt och hertigen af York, hade nu dragit sig undan honom, och de få gamla vänner, som återstode af den splittrade kretsen, höllo sig på afständ från honom kanske med anledning af små lån på fem pund och elitet silfver, som ej återbetalts. Ja, verlden hade öfvergifvit Georg Mowbray Vandeleur Vane, fordom af Vandeleur Park i Cheshire och Mowbray Castle nära York. De köpmän som bistått honom vid bortslösandet af hans förmögenhet hade lemnat honom betydlig kredit, innan de obevekligt tillslöto sina böcker för honom och undanbådo sig vidare reqvisitioner. Han hade länge lefvat — han sade sjelf att han lefvat som en gentleman — på det förflutnas traditioner, på de tomma minnena på de rikedomar han förslösat. Men nu var allt detta slut, och han hade emigrerat till den stad, der han spelat grand seigneur i restaurationens första stätliga period; och han var tvungen till