Göteborgsposten – 4 juli 1863, sida 2

kasta sig in i Pennsylvanien dller göra en vänning mot nordost och marschera på Baltimore eller Washington. Nordbefalhafvaren öfver Potomacarmcen, general Hooker, hade emellertid, tyckes det, sedan han blifvit underrättad om fiendens manövor, först följt efter Lee och dragit sig i ilmarso ser åt nordvest till Warrenton Junetion, men der hastigt ändrat plan, efter det han fått kunskap om, att hans raska motståndare redan var flera mil borta och passerat Thoroughsare Gap, samt gjorde höger vändning och marscherat österut till Dumfries, hvarifrån han med Potomacsbanan skyndat till Alexandria, sarest ganska goda befästningar finnes och tillräckligt starka för att lemna en god reträttbasis. Sydgeneralen Lee uppehöll sig dock icke länge vid Front Royal, utan ryckte med vanlig snabbhet snart i nordostlig riktning ölver Middleburg till Adlie (vid Goose Creek), der han mötte första motståndet och der en lätt kavallerifiiktning egde rum. Utgången at denna var gynsam för sydtrupperna, som slogo tillbaka nordtrupperna och lyckades rycka fram till Centerville, några engelska mil vester om Alexandria. En slagtning väntades stundligen. Men emellertid är ashinglon på det allvarsammaste hotadt, ty nordarmeen kan ej anses vara mer än 70,000 man stark, hvaremot Lee, som derjemte drager till sig förstärkningar från Nordoch Syd-Carolina, kan säges kommendera öfver 0,000 man, förutom förtruppstyrkan i PenYylvanien. IIvarje sydsoldat har dessutom det största förtroende till sin skicklige general ; ingen nordsoldat litar numera på Hooker Denna sydtruppernas moraliska öfvervigt är, enligt hvad erfarenheten lärer, ett aktadt e olement för framgångs vinnande. Den motvigt nordregeringen söker uppstålla i en milis om 100.000 man kan ej vara af någon betydenhet, ty dels är en sådan milis ännu icke kommen till stånd, och Lee handlar med snabbhet och kratt, dels är den, om den ock kan uppställas, alldeles oöfvad och utan den berg försättande patriotism, som t. ex. polackarne nu utveckla. Är det Sydregeringens afsigt, att ställa allt på spetsen och söka rikta ett afgörande hugg mot Nordens hufvudstad? Eller vill hon genom en glänsande diversion draga uppmärksamheten trån vestern? Eller vill hon genom detta sitt starka uppträdande gifva stöd åt de makter, som skulle vilja erkänna Sydstaterna och såmedelst mäkla fred? Detta senare ser ej osannolikt ut, om man uppmärksammar de vederlagda, men dock sig bibehållande ryktena, att Napoleon åter vill bemedla och åstadkomma en vapenhvila. Och väl vore det, om man ville lyssna till detta råd samt göra slut på det vilda utödande blodbadet. Lord Russell har i Englands Otverhus tillkännagifvit, att general Muraview icke anbefallt knutstrafl, utan blott penningböter för de qvinnor i hans distrikt, som bära sorgdrägt öfver landets olyckor. — Detta är så till vida sannt, enligt andra trovärdiga upp gifter, att för de tvenne första förseelserna mot förbudet penningböter äro ålagda, men tredje gången en qvinna anträffas bära sorgdrägt, ådomes hon fängelsestraff, och fängelsernas murar dölja mången hemlighet. Den officiösa parisertidningen La France? säger, att i nästa vecka kan Rysslands svar å makternas noter väntas. Det är tyvärr en bekräftad sanning, att den ätven i Sverige bekante polacken Jordan blitvit i grund slagen med sin expedition. Haledes äro de sist bildade större kårerna, under Boncza, Jordan, Lelewel och Krisinski, upprilna och skingrade. Boncza blefslagen d. 18 Juni nära Guvy, i distriktet Miechow, guvernementet Radom Boncza dog sjelt dagen derefter as sina sår. hrisinskis band, 600 man, blef alldeles slagen d. 19 juni nära hialak. i guvernementet Lublin. Jordans band, om 800 man, förstördes i guvernem. Radom mellan Budezic, Llupice och Zabiec, vid Weichseln. Lelewels band, omkring 1,500 man starkt, slogs och skingrades d. 23 juni mellan haluczin och Siedlce i guvernementet Lublin; Lelewel flydde med några ryttare. Dessa uppgister äro tyvärr sanningsenliga. Men troligen skola vi snart få höra talas om nyaband, samlade af spillrorna och ställda under tappra befälhafvare. Dock börjar det alltmera framgå med visshet, att de upproriska nu föra kriget med förtviflans raseri, som gör dem blinda och beröfvar dem förmågan al nödig försigtighet. Czas har börjat en dyster dödslista, innehållande en förteckning på namnen å de polska borgare, som dels dömts och afrättats eller förts vill Siberien. Förteckningen meddelar ännu endast namnen på de personer, som till d. 1 maj häktats i tvenne städer i Podlakien, Siedlce och Biala, deras antal uppgär till — 160. Det blir en hemsk Leporellolista öfver det ryska cyniska systemets ofler. Från Petersburg skrifves, att kejsar Alexandar inkallat alla nermitforvada afffaanana gan